Idag har jag slitit, som ett djur. Alla konferanser är nu skrubbade från golv till tak. Alla toaletter skiner så man kan spegla sig i sitsen. Alla mattor och trappor är damm och glasfria. Alla golv är bländande och alla sängar är så fint bäddade att jag nästan börjar grina. Jag är slut. Däremot så trivs jag bättre och bättre där ute i spökhuset. Det känns bra. Nästa gång jag ska dit är den 1 januari. Och städa upp efter allt svineri som kommer förekomma kvällen innan. Folk är inte folk när dom är fulla, dom är djur. Men, ju svinigare det är desto mer pengar får jag. Och dte vill jag ju ha. Dilemma?

Jag glömde berätta att jag fick en annan bok i julklapp också. Av Julia fick jag en bok som heter "Listan - Ditt liv i listor". Hey vadå perfekta boken för mig?! Ska spendera hela nästa år med den boken, alla listor ska fyllas i. Mhm, rooooligt!

Förövrigt så fick jag en tandborste också. Så himla bra att ha en tandläkarvän. Jag känner att våran vänskap kommer bli mycket fin de kommande åren. Jag får tandborstar och tandkräm och hon får mig. Bra deal va?!

Jag skulle kunna skriva ett milslångt inlägg om kärlek, det är så mycket. Men när jag klickade mig in på Moas blogg så såg jag hur hon hade förklarat det. Jag tyckte det var ett bra sätt, så jag gör likadant. Jag låter Björn tala.

Julen är över för iår. Det känns som att man bara planerar, fixar och längtar ihjäl sig och sen är det bara över. Pang tjong liksom. Det borde vara längre, mycket längre.
Så, vad har jag haft för mig under denna bloggfrånvaro? Jag har firat jul, såklart. Sen har jag käkat fruktansvärt fantastiskt god mat på juldagen. Jag och mamma gjorde fondue och tryckte i oss. Det kan nog vara bland det godaste som man kan äta. Mumma! Sen så har jag festat såklart. Juldagen, obligatorisk utgång. Vi förfestade hos Nina och passade på att fira henne. Hon fyllde 20 den 21. Så det kom ganska mycket folk, av blandad sort. Vid 22 tog vi taxi ner till stan och ställde oss i kön. Så tidigt liksom! Jag träffade Kusin Vitamin och hängde med henne och hennes boy lite. Så kul att hon är i Gävle! Men jag måste faktiskt erkänna att jag spenderade mestadels av kvällen utomhus. Lille Fredrik kom inte in (men vem gjorde det efter klockan 23?!) så vi frös ute istället. Efter ett tag knuffade jag mig in och hämtade jackan och så tog vi en tur på stan innan vi åkte hem. Jag hade ju tänkt åka hem tidigt så jag fick sova, men jag kom på att det bara är juldagen en gång om året. Så jag körde. Dagen efter var det bara att släpa sig upp och sticka ut till jobbet. Fick städa upp all skit själv och det tog mig 9 timmar. Förstår ni ens hur mycket det är?! 9 timmar! Att skur alla golv tog nog 5 timmar. Sen resten var bara usch. Varför är folk så sviniga när dom är fulla?! Den frågan kommer aldrig att besvaras, jag vet bara att det är ett faktum. När jag väl åkte hem, bultade huvudet och kroppen gjorde bara så ont. Ville nästan börja grina för att jag var så slut. Men nej, istället hoppade jag in i duschen och åkte sen hem till Freddie. Så fort jag satte mig ner började jag blunda. Somnade nog till några gånger skulle jag tro. Efter mat och film och Lost fick jag äntligen sova och då sov jag! Somnade direkt. Dock så var det bara till att kliva upp i tid och åka till jobbet idag igen. Jobbade bara en kortis så jag måste tillbaka imorron igen. Så ni festprissar får det fint till nyår. Tacka mig sen!

Nu ska jag och pappa dricka te och äta glass. Bloggar mer sen.

Jag skulle sova. Men sen kom jag på att mitt hår var fruktansvärt snyggt och ruffsigt, så jag var tvungen att ta 1367 bilder med min webcam. Det slutade med 0 användbara bilder och jag blev sjukt trött så jag började gäspa. Nu MÅSTE jag sova. Nattinuffsan!

Jag vet att jag lovade en massa bilder, men maten idag var inte värd att ta bild på.

Jag klev upp vid 12.40 och lämnade kvar en snarkande kamrat som hållit mig vaken till och från i några timmar innan dess. Ringde till Julie och duschade. Sen tryckte jag i mig två mackor. En med leverpastej och en med skinka. Jag ville ha två med leverpastej men jag sparade hälften till min söta vän. Till det drack jag oboy. Mums! Lunchen hoppade vi över och istället mumsade vi i oss non stop som blev över när vi dekorerade mitt fina pepparkakshus. (Okej det är inte bara mitt. Det är syrran och mammas också.) Efter några timmar åkte jag och syster till Max och köpte oss ett varsitt Friscomål. Jag utan tomat och hon utan tomat och lök. Till det köpte jag en Green & Garlic dressing och hon en Orginal dressing. Jag har nämligen bestämt mig för att prova exakt alla. Jag började idag.
Sen dess har jag inte ätit så mycket. Åt lite godis också såklart, men det får man för det är jul.

Nu däremot ska jag ta och hoppa ner under täcket och försöka sova. Min rygg dödar mig och nu har jag även fått hemska smärtor i bröstet. Det gör alltså ont när jag andas. Jag tror att jag håller på att dö. Vad tror ni? Peppat såhär dagen innan julafton.

Puss & Kram & nyp i stjärten som Julia brukar säga ♥

Jag och syster har spenderat kvällen med att spela Alfapet och sjunigt med i en massa Disneylåtar. Roligast var dock när jag skulle söka på "lejonkungen" och Spotify frågade om jag inte skulle söka på "lejonbruden" istället. Hahah, det var en riktigt bra låt det med. Eller inte.. Nästa gång får det räcka med kungen.

Jag har kommit på vems fel det är att jag är så fruktansvärt förtjust i ordet fruktansvärt. Det är tydligen smittsamt. Men I don't mind...

Att skriva om sina föräldrar på sin blogg måste egentligen vara ganska så ovanligt. Vem skriver ett inlägg om sina föräldrar. Det ska vara en lista för att man ska göra det.
Men vad ska man skriva egentligen? Att jag har en mamma som heter Susanne och en pappa som heter Ulf. Att min mamma bor i Stigslund och att min pappa bor i Strömsbro. Och kanske att mamma är ifrån ett litet samhälle som heter Norrsundet som ligger typ fyra mil norr om Gävle, och att pappa är född i Västerås men sen bott resten av tiden i Stigslund. Eller ska jag berätta att mamma min är förskolelärare i Hille och pappa är elektriker på Korsnäs?

Det är så svårt så jag tänker sluta där. Vad skulle ni ha skrivit om era föräldrar?

Jag är fruktansvärt sugen på en sallad från Flanör. En baconsallad med mangorajja-dressing. Men orkar man klä på sig och ta sig ner på stan. Bussarna kommer inte gå några bra tider och jag kommer bara få stå och vänta en massa. Nej, det orkar man inte med. Istället tänker jag göra mig några varma mackor. Det är ju faktiskt också gott!

Jag har ett nytt favoritord. Fruktansvärt. Jag använder det hela tiden, i positiv bemärkning. Folk är fruktansvärt söta, maten kan vara fruktansvärt god och en film kan vara fruktansvärt bra. Fruktansvärt är ett fruktansvärt bra ord!

Vaknade upp för några timmar sedan och fick informationen om att det är snöstorm ute. Nu ska jag börja göra mig klar för att gå ut och stormen är fortfarande där. Det är så fruktansvärt jobbigt att gå ut i snöstorm. Det blir kallt och blåsigt och blött och snöigt och man ser inget. Sånt är jobbigt.
Men trots världens snöstorm så finns dte något som är jobbigare. Min hosta. Jag hostar inte lika mycket längre. Men just nu har jag världens träningsvärk i magen så när jag hostar måste jag vika mig dubbel. Sen så får jag ont vid hjärtat. Plus att ryggen har börjat göra ont också. Att hosta är inte längre bara en hälsofara för min omgivning, det är nu en ännu farligare för mig. Jag går liksom av. Och det finns det ingen hostmedecin som kan bota. Jag får proppa i mig lite Alvedon och hoppas på det bästa bara.
Men nu, SUSHI! Jag och syrran ska träffas på stan och luncha och kanske köpa oss lite julklappar. Julafton är om 8 dagar och jag har inte köpt en enda julklapp. Borde jag känna panik? Den kryper snart ikapp mig. Bäst att börja nu.

Jag har så mycket för mig. Umgås med massa människor, trotsar hostan och festar nykter, åker mycket buss, hjälper nästansystrar med matten och kollar på massor med film och myser. Jag gillar det.

Sen så är jag tydligen dålig på att svara i telefonen också. Så imorgon ska jag ringa. Massor.
Men det blir då. Nu ska jag läsa lite och sen sova. Imorgon planerar jag att äta sushi. Vi får se hur det blir. Jag längtar! God natt

Äntligen är febern borta! Var till herr doktor igår och han sa att det var dags att bli bättre. Så jag tänker bli det också.
Jag ringde till sjukrådgivningen igår för mamma tyckte att jag skulle göra det. Av sjuksköterskan fick jag råd att äta honung, dricka honungsvatten och käka hosttabletter. Och hon sa att det var bra att ha feber för då trivdes inte viruserna lika bra. "Okej".
Så mamma ringde till sjukrådgivningen. Jag fick tid för läkarbesök 90 minuter senare. Varför fick inte jag det när jag ringde. Särbehandling!

Så vad gör vi då, en dag som denna. Jag ska på foest. Idis har ju fyllt 20 så det ska firas. Dock så är jag krasslig och jag har ett jobb att gå till imorron. Jag ska därför ta det lugnt och åka hem tidigt. Jag ska!
Nu däremot har jag funderingar på att ta ett bad. Det skulle vara skönt. Puss

Jag bloggar inte. Jag vet. Jag är fortfarande sjuk. Trodde jag skulle vara så pass frisk och kry så jag kunde gå till jobbet imorron och göra några timmar. Men jag kan inte. Jag klarar inte av att stå upp så länge, så då är det bäst att ligga ner. Och kolla på Grey's Anatomy, massor med Grey's Anatomy. Me like!

Varför hostar man? Vad finns det att hosta upp när det inte finns nått att hosta upp? Vad är anledningen till att man hostar? Just nu lever jag på hostmedecin och halstabletter. Ingenting annat fungerar. Ingenting.
Eller jo, inatt sa mamma att man skulle placera kuddarna på varandra för att komma högre upp med huvudet. Det fungerade, ett tag, tills jag fick sendrag i nacken. Vad ska jag göra? Jag känner mig som en hjälplös liten bebis. Hjälp mig!

Jag satte mig och kollade igenom vad jag har knåpat ihop på min önskelista so far.

• Gymkort
• Tallrikar
• Parfym
• Eltandborste
• Sällskapsspel
• Böcker

Finns det nån som är tråkigare än mig eller blir man såhär när man fyllt 20?

Jag smörjde precis in mina fötter. Sen började det klia i ögat så jag började gnugga. Sen läste jag på förpackningen att man ska undvika kontakt med ögonen. Smart tjej.

Den är till dig ♥

Min första kärlek. Vad är det? Kärlek till vad? Det kan vara kärlek till så mycket. Ett djur, en upplevelse, en vän eller en kille. Jag tänker tolka det som en kille. Och för mig är det lätt. Min första kärlek har hittills varit min enda kärlek. Det må låta sorligt i era öron, jag vet inte, att vid 20 års ålder bara ha upplevt kärlek en gång. Men jag är en sån person som lätt blir kär, men sen stannar det där, det går liksom inte vidare. Kärlek är ett invecklat kapitel i Josefine Glads liv och dte ska vi inte gå närmare inpå.

Min första kärlek däremot, honom träffade jag i första året på gymnasiet. Han läste tyska och jag läste franska. I klassrummen mittemot varandra. Han gick i samma klass som Chi, min då väldigt nya vän. Han var med i GGF Verdandi och jag var med i KGF Runa. Vi hade befunnit oss på samma fester men aldrig träffats. Tills en dag då vi hade språk. Jag gick som vanligt fram till Chi innan lektionen började, och idag stog hon och pratade med en kille i hennes klass. Hon presenterade oss för varandra och vi kom väl båda fram till att vi hade problem med att hitta en bra kavaljer till den kommande balen. Chi tyckte att vi skulle gå med varandra. Vi sa väl inte så mycket mer om det utan gick till våra respektive lektioner. Nån dag efter det tackade jag nej till en kille som hade bjudit mig på balen på världens sämsta sätt. Jag sa att jag inte skulle gå på balen, fast jag innerst inne inte vill göra nått annat än att gå. Jag gick upp till andra våningen och möttes av Chis kompis som frågade om jag ville gå på balen med honom. Utan att ens tänka sa jag ja. Såklart jag ville!
Så det var så det började. Våran första "officiella! dejt var när vi gick på balen. Det var så fint. På Konserthuset, det snöade och jag fick en liten röd ros. En ros som jag sen sparade, jag sparade den länge. Oturligt nog så gick den sönder när vi flyttade. Första gången han var hemma hos mig var en söndag och han fick hjälpa mig att dela ut reklam. Romantiskt va?! Första gången jag var hemma hos honom var typ hela hans släkt där. Helt sjukt mycket folk. Och jag, som kan ha varit blygare än blyger, var så nervös.
Vi var lätt det populäraste (eller sötaste om man ska citera andra från den tiden) i vårt lilla (stora) föreningsgäng. Jag var lille Gladis och han var lille Katten. Varför kommer jag inte ihåg faktiskt. Vad jag dock kommer ihåg är alla hjärtans dag. På dagen var han och åkte pulka med Verdandi. Han ringde mig på eftermiddagen och berättade att han hade blivit skjutsad till sjukan med en spricka i armen. I höger arm. Så han fick en mitella. För höger arm. När vi la på så åkte jag till stallet och red som så många onsdagar innan det. Just precis den här dagen ramlade jag dock av hästen och flög rakt in i ett hinder. Blev skjutsad till sjukhuset där det konstaterades att jag hade axeln ur led. Höger axel. Så jag fick en mitella. För höger arm. Så dagen efter kom vi båda till skolan med höger arm i mitellor. Gulligt va.

Dock så höll det inte så länge. Några månader och sen blev det platt fall. Vi pratade inte på ett tag men tillslut tog väl nån sitt förnuft till fånga och öppnade munnen. Eller, nån var full och nån hjälpte till. You do the math. Sen dess har vi varit vänner. Mer eller mindre.

Och juste, jag glömde. Han heter Love.


Och nej ni får ingen bild på mannen för det finns inte en enda vettig sådan.

Jag är sjuk. Sjukt sjuk. Febern ligger och småsmuttar på 40 graderssträcket och jag vill bara gömma mig. Jag hostar upp alla organ ur kroppen och jag har varken smak eller känsel kvar. Det enda jag känner är att jag fryser. Och att det när jag går liksom pirrar och sticker i kroppen. Jag är yr och kan knappt sitta upp. Diagnos tack!

Ja då var det dags, dag 01 / Om mig. Så himla svårt att skriva. Vad ska man berätta liksom. Plus att de flesta som läsre min blogg garanterat känner mig privat, så då vet dom i stort sett allt redan. Vi får väl se om det blir ett maratoninlägg eller om det blir en kortis.

Så, jag heter Josefine Elisabeth Glad, är 20 år och bor i Gävle. I strömsbro med min pappa och i Stigslund med min mamma. Och så har jag såklart en syster som heter Therese och är 17 bast. Hon flänger runt med mig vecka ut och vecka in.
Jag bodde mina första år i Stigsgård innan vi flyttade till ett hus i Strömsbro strax innan jag skulle fylla sex år. Låg- och mellanstadiet gick jag på Strömsbro skola och flyttades sedan, som alla andra, till Stigslund för högstadiet. Högstadiet var nog den värsta tiden i mitt liv, men genom två änglar överlevde jag det också. Dom änglarna heter Anna och Ida. På gymnasiet gick jag den Naturvetenskapliga linjen på Vasaskolan, något som kan ha varit bland det roligaste jag har gjort. Jag var medlem i en studentförening som heter KGF Runa och där hann jag med att vara både sekreterare och ordförande. Jag är stolt över att ha varit med där och jag skulle aldrig göra något annorlunda. Jag skulle med andra ord gärna göra det igen. Utan allt ansvar såklart. Efter studenten fick jag ganska snabbt jobb på både Max och ISS. På Max jobbade jag väl inte överdrivet mycket innan jag slutade, men på ISS jobbade jag i ungefär 6 månader. Åt ISS var jag anställd som städare på Korsnäs. Jag städade, städade och städade. Hela tiden.

Efter sex månader på ISS packade jag mina väskor och begav mig till California för att jobba som au pair. Jag bodde i en familj som bestod av mamma, pappa, dotter och son. Dottern var åtta år och sonen var sju år. Från den här tiden skulle jag våga påstå att ni vet det mesta. Jag jobbade mestadels av tiden, men hann även med en del resor, festerier och andra galna upptåg. (Nu syftar jag mest på fallskärmshoppandet.) Vänner därborta var dte tomt med, men jag träffade Anna EY, som jag tänker kalla henne här. En underbar tjej som jag faktiskt saknar väldigt mycket. Anna var min Sushipartner in Crime!

Efter en vistelse, som utan vissa omständigheter, varade i åtta månader istället för ett år, är jag nu hemma och jobbar och står i. Jag fick jobb redan innan jag lämnade USA faktiskt. Så jag har sedan jag kom hem jobbat som barnflicka och tagit hand om en underbar liten pojk på nu hela 15 månader. Har har lärt sig prata mycket mer, han springer fortare och han har inga problem med att ty sig till mig.
Sen har jag också precis fått jobb på Engeltofta där jag jobbar med Bettan. Jag har ju precis kommit igång men det ska bli kul att se vart det kan leda.

Annars i mitt liv så finns dte en massa tokiga stollar jag inte kan leva utan. Vi har fyra som har hängt med sen gymnasietiden, och några lite längre, Ida, Sara, Julia och Nina. Det är den närmsta kretsen och vi är unstoppable när vi väl har satt igång. Anna har hängt med sen högstadiet och vi har alltod roligt när vi umgås. Vi gillar sallad och vi är nog en riktig partyduo. Chi är min lilla asiatkompis som jag lärde mig franska med och som med mig såg till att Runa behöll sin värdighet. Vad skulle jag göra utan hennes knasiga påhitt. Och kusin Lisette som är mer än en kusin. Hon är nog min andra hälft. Vi har varit med om mycket och vi var eneggstvillingar förr. So to speak. Det är en annan saga. sen har vi alla andra som dyker upp lite här och var som jag verkligen uppskattar. Vänner för mig är något väldigt viktigt och vänskap är något man vårdar ömt.

För framtiden har jag inte så mycket planer. I vår blir det till att läsa en kurs på komvus och efter det är jag redo att inta ett svenskt universitet. I Gävle blir jag då inte kvar, dte är ett som är säkert. Troligtvis komme rjag bli någon som inte har så stor koll på vad jag håller på med. Det kommer bli något ytterst komplicerat och sånt är ju alltid roligt.


Så, det var lite om mig. Jag hoppas ni fick en väldigt överskådlig bild av mig och om det är några frågor om någonting så är dte bara att höra av sig. Det finns ju så mycket mer att säga egentligen, men det här får faktiskt räcka. Lite måste man hålla hemligt också.

En blandad kompot

Äntligen har jag fixat till burret som jag har haft sen jag kom hem från Amerikat. Nog för att jag alltid är snygg i håret men ibland vill man ju vara outstanding. Så vad gjorde jag då? Jo jag klippte av de slitna topparna. Har ju lyckats skaffa mig värsta Hollywoodsvallet (nästan). Har aldrig haft såhär långt hår förr, så jag ville ju inte ta nått på längden. Så längden är i stort sett orörd och dte är braaaaaa. Sen så färgade vi bort utväxten jag hade. Och här är en viktig sak som jag vill att alla ska lägga på minnet. Jag är blond. Naturligt blond. Men, jag färgar håret blondare bara för att jag tycker det är finare. Så jag är ingen fakeblondin, sluta säg det ni som säger det! Jag blir ledsen då! Så det sista vi gjorde var att vaxa mina otroligt buskiga ögonbryn. Ironi! Mina ögonbryn syns knappt och senast jag plockade dom var ju typ innan jag åkte till USA. No kidding! Men jag känner mig mycket finare när dom är vaxade och lena. Är det inte det som är grejjen?!

Så det var det som hände. Vad har hänt för er?

Så första dagen av mitt 30 dagars-projekt och jag kan inte skriva. Har inte varit hemma på hela dagen. Jag vaknade, duschade och åkte iväg med mamma till Sandviken. Sen hann jag inte ens hem innan jag stack till jobbet, där jag fortfarande sitter. Och datorn här är som bekant huvudvärksframkallande. Plus att jag har blivit seriöst sjuk. Sitter här med en hink med te, varma lussebullar, sockor och filtar. Mysigt va! Men imorgon börjar jag och jag lovar att jag bloggar mer. Jag är ledig så vi får se vad dagen har att erbjuda. Sushilunch har jag iallafall bestämt mig för.

Ja då börjar nedräkningen då. 24 dagar kvar till julafton. Inte en enda julklapp är inhandlad så allt är precis som det ska. Kommer dock bli en annorlunda jul iår på många sätt. Eller nästan på alla sätt faktiskt. Iår får jag och syrran fira på två olika ställen, vi får se hur det blir. Kommer säkert funka alldeles utmärkt.
Något som dock är samma som alla andra år är min chokladkalender. Köpte en varsin till mig och syrran förr. Längtar redan till imorgon så jag får ta nästa bit. Mums!

Alltså, jag fryser. Och ni kanske tycker att jag är mesig och att jag bara klagar dag ut och dag in. Men grejjen är den att jag har på mig tre tröjor (ett linne och två tjocktröjor), långkalsonger, byxor, strumpor, sockor ich halsduk. Ändå sitter jag här och huttrar och skakar. Plus att imorse svimmade jag nästan i duschen, blev tvungen att sätta mig ner i ett tag och sen lägga mig på sängen med benen högt över huvudet. Och, jag hostar och nyser som en tok. Sen var jag ju ut i helveteskylan idag med pluttis och det var såååå kallt. Fattade inte att jag ens gick ut. Vad ska jag göra? Hur slutar man frysa? Jag kanske är sjuk. Kul isåfall för jag har bara massa jobb framför mig. Jag vill inte!