Min första kärlek. Vad är det? Kärlek till vad? Det kan vara kärlek till så mycket. Ett djur, en upplevelse, en vän eller en kille. Jag tänker tolka det som en kille. Och för mig är det lätt. Min första kärlek har hittills varit min enda kärlek. Det må låta sorligt i era öron, jag vet inte, att vid 20 års ålder bara ha upplevt kärlek en gång. Men jag är en sån person som lätt blir kär, men sen stannar det där, det går liksom inte vidare. Kärlek är ett invecklat kapitel i Josefine Glads liv och dte ska vi inte gå närmare inpå.

Min första kärlek däremot, honom träffade jag i första året på gymnasiet. Han läste tyska och jag läste franska. I klassrummen mittemot varandra. Han gick i samma klass som Chi, min då väldigt nya vän. Han var med i GGF Verdandi och jag var med i KGF Runa. Vi hade befunnit oss på samma fester men aldrig träffats. Tills en dag då vi hade språk. Jag gick som vanligt fram till Chi innan lektionen började, och idag stog hon och pratade med en kille i hennes klass. Hon presenterade oss för varandra och vi kom väl båda fram till att vi hade problem med att hitta en bra kavaljer till den kommande balen. Chi tyckte att vi skulle gå med varandra. Vi sa väl inte så mycket mer om det utan gick till våra respektive lektioner. Nån dag efter det tackade jag nej till en kille som hade bjudit mig på balen på världens sämsta sätt. Jag sa att jag inte skulle gå på balen, fast jag innerst inne inte vill göra nått annat än att gå. Jag gick upp till andra våningen och möttes av Chis kompis som frågade om jag ville gå på balen med honom. Utan att ens tänka sa jag ja. Såklart jag ville!
Så det var så det började. Våran första "officiella! dejt var när vi gick på balen. Det var så fint. På Konserthuset, det snöade och jag fick en liten röd ros. En ros som jag sen sparade, jag sparade den länge. Oturligt nog så gick den sönder när vi flyttade. Första gången han var hemma hos mig var en söndag och han fick hjälpa mig att dela ut reklam. Romantiskt va?! Första gången jag var hemma hos honom var typ hela hans släkt där. Helt sjukt mycket folk. Och jag, som kan ha varit blygare än blyger, var så nervös.
Vi var lätt det populäraste (eller sötaste om man ska citera andra från den tiden) i vårt lilla (stora) föreningsgäng. Jag var lille Gladis och han var lille Katten. Varför kommer jag inte ihåg faktiskt. Vad jag dock kommer ihåg är alla hjärtans dag. På dagen var han och åkte pulka med Verdandi. Han ringde mig på eftermiddagen och berättade att han hade blivit skjutsad till sjukan med en spricka i armen. I höger arm. Så han fick en mitella. För höger arm. När vi la på så åkte jag till stallet och red som så många onsdagar innan det. Just precis den här dagen ramlade jag dock av hästen och flög rakt in i ett hinder. Blev skjutsad till sjukhuset där det konstaterades att jag hade axeln ur led. Höger axel. Så jag fick en mitella. För höger arm. Så dagen efter kom vi båda till skolan med höger arm i mitellor. Gulligt va.

Dock så höll det inte så länge. Några månader och sen blev det platt fall. Vi pratade inte på ett tag men tillslut tog väl nån sitt förnuft till fånga och öppnade munnen. Eller, nån var full och nån hjälpte till. You do the math. Sen dess har vi varit vänner. Mer eller mindre.

Och juste, jag glömde. Han heter Love.


Och nej ni får ingen bild på mannen för det finns inte en enda vettig sådan.