Ja, då har skolan börjat igen då. Bra? Dåligt? Bra tror jag. Det är skönt att komma in i sina vanliga rutiner igen och få tillbaka vardagen. Fast bara för ett år. För sen tar jag studenten! Ska bli så himla härligt. Idag när jag, J, N och S tog våran, numera traditionella, "förstadageniskolanfika" började vi prata studenten och studentklänningar och balklänningar. Tidigt jag vet, men vi är peppade till tusen. Om några veckor när vi återigen sitter där och fikar med massvis med läxor så kommer vi inte alls prata om studenten. Då kommer ämnet istället vara hur vi ska överleva sista året. Hur vi ska överleva till julen, då Kemi B tar slut. Självklart har jag ingenting emot skolan, men att vara naturvetare är inte alltid så lätt. Hur låter Fysik B i era öron? I mina låter det som timmar av tortyr...

Jag har alltid varit en av de där människorna som hela tiden har försvarat min hemstad, Gävle. Medans andra människor tycker att Gävle är dött, tråkigt, folktomt och uttjatat har jag hela tiden proppsat på att det är motsatsen. Medans andra länge har talat om den dagen då de ska lämna Gävle för att söka spänning och lycka på annat håll har jag stolt sagt att jag ska bli kvar i Gävle i hela mitt liv och att denna stad är allt jag behöver för att mitt liv ska fungera.

I have a confession to make!

Jag har blivit en av de andra. Det var nu i sommar som förvandlingen ägde rum. Jag har spenderat min sommar utomlands mestadels av tiden. Och i tisdags, när jag tog en tur downtown Gävle med en vännina så slog det mig. Gävle är folktomt. Jag vill inte erkänna det, men det är det. Hur mycket jag än hatar att säga det så har mina tankar om hur en stad ska vara ändrats under mina resor. Jag vill inte längre ha en stad där du lätt kan gå fritt på stan utan att gå in i en massa folk. Jag vill inte ha en stad där du bara behöver köa 5 minuter när du ska köpa något. Jag vill inte ha en stad där man varje dag stöter på en massa folk man känner. Jag vill ha motsatsen. Ge mig en stad med för mycket människor. Ge mig milslånga köer. Ge mig okända människor i massor. Ge mig en ny stad.
Eller är det bara för att det är sommar? Är halva Gävle fortfarande på semester? Nej jag tror faktiskt inte det. Eftersom skolan börjar om mindre än en vecka så borde de flesta vara hemma och förbereda sig mentalt, och fysiskt. Nej Gävle är inte som en Italiensk stad, och inte heller en fransk. Här bor ungefär 90 000 människor på en yta av 1 600 km². Det betyder att varje människa har cirka 0,2 km ² var. That's just too much.

Igår tog jag och min vännina A en riktig pensionärstur till Valbo köpcentrum. När vi efter ett väldigt kort tag kännde att vi var klara där ville vi åka till ett annat ställe. Men vart? Vi hade bil och ville inte åka in till stan. Vi bestämde oss för att leva pensionärslivet fullt ut och åkte iväg. Vart tänker jag inte säga, men poängen är att här finns inget att göra. Jag är 17 år och redan uttråkad på vad den här staden har att erbjuda. Jag är uttråkad på you name it. Jag har redan gjort allt känns det som.

Så, är den här förvandlingen en positiv eller negativ förvandling? Jag själv tycker att den är negativ men den behövs. Jag behöver en förvandling, en förändring. Jag behöver något nytt och något annorlunda. Jag behöver ett bombnedslag. Så snälla ge mig ett. Ge mig ett bombnedslag. Ge mig något annorlunda. Ge mig någonting!