Trots att gå upp vid 6 på morgonen när man fortfarande har lite jetlag (jag hävdar att jag har det men vet att det troligtvis är borta redan) är det värsta som jag har gjort den senaste tiden. Vad ska det vara bra för? Tänkte somna om bara och strunta i M hela dagen. Men nej, jag släpade mig upp och det var bra det. Jag var nervös och fick mest sitta bredvid på lektionerna, men nu har jag iallafall varit med.
Den roligaste händelsen hände under 3rd period. Jag kliver in i klassrummet med M och hennes kompis Nicole. Sätter mig längst bak i Ms rad och planerar att sitta där som ett ljus. Det första läraren gör (som förövrigt är virrigare än Nina Knez) är att kolla på mig och sin lista skitlänge. Sen säger han att jag måste byta plats. Jag kollar förvirrat på Nicole men reser mig snäll upp och frågar vart han vill att jag ska sätta mig. Vart som helst var tydligen bra förutom längst bak. Jag kollar på Nicole igen, ännu mer förvirrat, och hon kommer till min undsättning. Förklarar till läraren att jag är där med M och inte är en elev. Han säger lite nonchalant "okej, vart är du ifrån?". Jag svarar snällt att jag är ifrån Sverige. "Ohh Pennsylvania" säger han då. Hela klassen börjar fnissa och Nicole säger ännu tydligare; "nej, hon är från Sverige". "Sweden? Yeah right!". Han fnös till lite och jag blev helt paff och klassen fnissade ikapp. What to do liksom? Satt kvar resten av lektionen och lyssna intresserat och gjorde mig så svensk jag kunde. Hur man nu gör det...
Efter lektionen kom läraren fram till mig och M och frågade om jag verkligen var ifrån Sverige. Han trodde inte på oss om vi inte pratade svenska. Så vi pratade lite random med varandra. Sen förklarade jag på engelska att jag har bott i Kalifornien de senaste 8 månaderna. Då tycker han helt plötsligt att jag nog inte är svensk, utan att jag är en California Girl. För jag hade tydligen ingen svensk brytning. Tacktack! Jag hoppas han förstår snart att jag faktiskt är ifrån Sverige. Jag är och kommer alltid vara en ren svenne!