Jag vet att bilden inte är så smickrande på någon utav oss men den känsla vi hade i kroppen där, och de föregående timmarna är obeskrivliga. Tänk er ett riktigt lyckorus toppat med en atombombsexplosion. Jag hoppas alla får uppleva det någon gång. Lyckan man får av kärlek kan typ inte mäta sig med lyckan när man ser sitt absoluta tonårsfavoritband för första gången på 10 år (Det är ju lite olika typer av känslor men ni fattar). OMG! Jag berättar mer sen!

 

Min och systers resa till London kräver en riktig bloggbomb och jag kan inte hålla mig härifrån utan måste berätta allt. Det är sent nu så får börja imorgon, men en dag och en aktivitet i taget. Håll ut!