Förra fredagen berättade jag ju om att jag skulle gå på Runamöte. Äntligen liksom. Innan jag gick dit hade jag sagt till alla och bestämt att dte här året är mitt sista år som jag tänker vara med på fester med Runa och dylikt. Dock så måste jag erkänna att jag nog inte är redo att släppa taget. Vi hade sjukt roligt när vi var där på mötet. Visst, dte var ju inte precis som att vara en vanlig runait, men att vara heders innebär typ att man får vara med på allt det roligaste, och slipper det som är lite tråkigare. Sånt gillar jag! (Men soarén får man ju inte vara med på, och dte suger!) Men det jag skulle komma fram till är att once a runis, always a runis, och det är ingenting jag är intresserad av att ändra på.
Men i fredags, förfestade med en massa hedersar, sjöng hela vägen in på förenings, pratade massa strunt, gjorde bort mig och sen tackade vi för oss. Vi mötte upp några gamla Verdandister på skolgården och drog till Donken och sen till Saints. (Gud vad jag känner mig som 18 igen, jag är ju liksom så gammal nu.) Det andra roliga med kvällen var att träffa Verdandisterna. Många hade jag inte träffat på kanske ett år så det var dags. Och det var roligt. Kvällen avslutades dock på ett udda sett som jag aldrig hade tippat innan. Träffade Marcus, Joel och Linnéa på bussen och följde med dom och drack glögg och käkade pepparkakor. Det var mysigt och det var nog det bästa avslutet jag kunde ha på hela den kvällen.

Ps. Jag tvingade dem inte att kalla mig för en massa hedersnamn. Frk. Heders Glad fick räcka. Dock så poängterade jag väldigt fint att jag minsan var sekreterare 07/08 och ordförande 08/09. Det ska man lägga på minnet!