Hur f*n ska det gå?

Igår hade jag sämsta dagen. Jag satt och gnuggade geniknölarna och försökte komma på ett sätt jag skulle få till det här med San Jose. Jag såg ingen lösning och började grina. Jag vill åka ju!!! Och Carro hade redan köpt biljetter till Alcatraz. Jag skulle ju sluta tidigare på jobbet och allt. Men jag skulle in till Lodi och hämta Nick var det bestämt. Sen måste jag ju hem och lämna bilen och sen ta mig hemifrån tillbaka till Lodi. Och ja, jag såg bara motgångar. Men jag pratade med HM om hur vi skulle göra och sa att det kanske var lika bra att jag åkte på lördag morgon istället. Hon sa bara "det fixar vi". Sen var det klart. San Jose här kommer jag!! Nu måste jag bara fixa klart mina kläder till fredag och sen boka tågbiljett. Lodi har ju ingen bra tågstation så jag vet inte hur jag ska betala. Lika bra att ringa och fråga! Om man inte frågar få man inget veta.
Det är nått jag har lärt mig sen jag kom hit. Vill du ha nått, fixa det själv. Ingen daltar med dig här borta. Du är här själv och tar hand om dig själv. Jag bor med en familj, men många gånger är det som att jag bor själv också. Du tar hand om dig själv och du måste alltid fråga. vad det än handlar om. Jag blir starkare som person här borta. Det vet jag!

Nu är det dags att ta tag i allt. TTYL


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Josefine Glad

Det är nu det händer!

RSS 2.0