Jacko The Walrus

I lördags tog jag sovmorgon till 10. Segade hela morgonen och packade och fyllde bilen med läsk och snacks. Gjorde mig färdig och hämtade upp Hanna vid 1.30pm. Köpte jordgubbar på vägen. Jag vet att Hanna älskar dom. Allt började med att jag kliver innanför dörren hos henne. Första gången faktiskt. Hunden hennes attackerar mig och vill att jag ska klappa den. Världens fetaste Golden som fixade så att mitt ben nu är helt blått. Rivmärken efter hela vänster ben, jag ljuger inte. Kul att man hade shorts på sig också. Aja, vi satte oss i bilen och styrde mot Six Flags. Det tog oss en och en halv timme men sen var vi där. Parkerade och tog ett litet transfertåg till entrén. Vi är i USA, varför ska vi gå? Började med att äta upp Hannas medhavda lunch och försökte sedan på kartan leta reda på vart Melly och Myra var. Dom hade åkt tidigare på dagen.

När vi hittade dom begav vi oss mot den första berg och dalbanan. Den röd/oranga på bilden. ohh den var kul! Den andra, den grön/lila, var grym. Jag älskar berg och dalbanor. Är alltid livrädd innan jag när jag sitter där i vagnen precis innan den startar så dör jag. Sen skriker jag mig igenom hela och sen efteråt svävar jag på moln. Adrenalinkicken är det bästa jag vet! Jobbigt för mammas nerver att jag är beroende av sånt. Hahah bungyjump nästa! Det kommer jag lovar! Efter ett tag kom vi fram till sånna där vattensaker. "Karuseller" som finns med syftet att blöta ner åkarna. Såklart skulle Melly och Myra åka dom. Och jag säger inte nej. Blöt blev vi. Och frös gjorde vi. Jag var den enda som hade shorts så jag torkade fortare än dom andra iallafall. Men jag hade ingen tjöcktröjja med mig. Så dom andra fick gå och trycka sig mot mig hela kvällen så jag inte skulle frysa ihjäl. Efter middagen som bestod av världens dyraste pizza skulle vi till den sista delen av parken. Vi går förbi en massa djur, för det är en djurpark också. Jag vill kolla såklart men får till svar att jag ska växa upp och sluta glo. Jahaja, jag som tyckte det var intressant med en sovande delfin...

När klockan närmade sig nio, jag frös och det var mörkt gick vi tillbaka till bilen. Mitt huvud sprängde efter att vi åkt nån gammeldags bergochdalbana som hoppade hit och dit. Kommer ihåg att det exakt samma i Ohio för några år sedan. Så snälla som jag och Hanna är så skjutsade vi Melly och Myra till tågstationen. På köpet fick vi 30 min längre resväg. Tack för den. Hade dock sjukt kul i bilen på vägen hem. Kan ha göra med att vi var lite trötta. Hanna fick köra för mitt huvud orkade inte med det. Vi förföljde en bil också. Hade ingen röst när jag vaknade dagen efter kan jag säga.

Jag ska försöka klippa ihop nån form av film av allt biljagande. Bra liv va?!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Josefine Glad

Det är nu det händer!

RSS 2.0