Även fast min dag började på sämsta sätt, blev sämre, blev sämst så gav jag inte upp. Det har kommit lite tårar idag. Det tänker jag inte undanhålla. Men efter att ha skjutsat Astrid så kom jag hem och sa åt mig själv att skärpa mig. Jag satte igång med mina nya projekt här hemma. Jag ska dels få iordning Nicks nya rum. Sen har jag Alex nya rum. Mitt rum är fortfarande inte helt färdigt (inte mitt fel) och så måste jag fixa på toaletten. Helt plötsligt fick jag 100 mer hyllor att ställa saker på och en hel låda med massa gottis från Astrid. Som att ärva från en storasyster bara det att jag ärvde resterna från hennes liv här. Allt för att göra mitt live bättre såklart. Astrid, eller Astrids mamma (som jag vet läser :D), jag snodde apan från Astrids rum och satte den på min säng. Nu kommer jag alltid ha henne här som stöd. Hon vet att jag kommer klara det, då borde väl jag veta det också. Sen fick jag också lite telefonstöd från Frida och Annapanna. Äntligen fick jag tag i henne! Jag och Fridis planerade iallafall den uppkommande helgen i hennes kvarter, Hollywood ladies! Allt jag måste göra nu är att prata med HD och HM. Det blir troligtvis imorron.
Men tillbaka till jobbet, jag jobbade stenhårt med Alex och hennes läxor och hon lyssnar mycket bättre när man varvar med lite tjejsnack. Ett hett tips alltså! När vi kom hem och Alex drygat klart med duschen så stannar hon helt plötsligt upp, kollar på mig och säger "I love you". Tror ni jag smälte? För trots alla motgångar man har i livet så finns det alltid små ljuspunkter som får en att hålla fast. Även om det bara är tre små ord... Godnatt