Vi har kärlekskris här borta. Tack och lov för Frida och mig. Vi tar oss igenom allt. Underligt hur man kan möta en människa i en kö för att boka om sina flygbiljetter i Frankfurt och på fyra timmar få känslan av att man har känt varandra hela livet. Jag är jätteglad att jag har träffat Frida och att hon är här borta med mig. Hon är 7 timmar med bil bort, men hon är min bästa vän här borta. Vi pratar minst två gånger om dagen. Oftast på msn men Skype och telefonsamtal händer också. Vi pratar om allt. När vi pratar om viktiga saker säger vi ofta till varann på skarpen att "så kan du inte göra" och "tänk på hur den personen kommer känna". Inget mesprat mellan oss inte. Tack Frida för att du finns!