Jag lever jag lovar. Bara det att igårkväll hamnade jag i nån form av mejlkoma och knåpade ihop sju stycken i rasande fart. Sen innan jag tackade för mig fick jag till ett skypesamtal med hela klanen Englund. Det rann både en och två tårar när allt bröts. Jag vill också vara där! Utan att behöva springa Gåsholmaloppet. Vad är det för nått att göra. På midsommar ska man äta, inte springa. Men midsommar i Högbacken med favoritsyrran och favoritkusinerna kan ju inte vara annat är underbart. Åhh nu börjar jag gråta igen. Nej jag ska fortsätta min egna midsommar här ja. Jag hör av mig snart igen.