Catching up with my blog

Dags att komma ikapp med bloggen nu tycker jag. Har tänt lite ljus och satt på bra musik. Det här hände i fredags.

Klev upp 15 min tidigare och packade ihop mina sista saker. Mötte upp brudarna, käkade frulle och gick till aulan där rektorn pratade om den sista dagen. Vi fick göra en utvärdering och lite sådär. Sen var det bara att checka ut kvar. Städade rummet och bar ut väskan till bussen. Jag och Johanna skulle till samma del av flygplatsen så vi hamnade i samma buss. Tack för det! Sa hej då till alla de andra och kramades massor. Väl på flygplatsen fick jag vänta cirka 4 timmar på mitt flyg. Flög 7 timmar till San Fransisco, och vad händer där? Jo mitt nästa flyg är försenat. Woho! Två timmar fick jag vänta och likaså familjen som satt på flygplatsen i Sacramento och väntade på mig. Flög med världens minsta plan. Jag satt liksom själv på min rad. Väl framme mötte jag min värdfamilj och Astrid. Deras nuvarande au pair som åker hem den 2 mars. Yes! Så vi ska vara två stycken i en månad. Hur bra som helst! Det bästa är att vi kommer jättebra överens så vi har bara kul!
Det tig lite mer än en timme att ta oss hem och väl där så däckade jag direkt i sonens rum. Omgiven av Ironmanposters sov jag gott. Min välkända nervositet hann aldrig komma. Kändes lite konstigt men det är ett bra tecken. Äntligen framme!


Lördag:
Klockan 07.30 knackade det första gången på min dörr. Därefter fortsatte det varje timme tills dess att jag släpade mig upp runt 11. Gjorde mig redo och gick ner till HD (Hostdad) i köket. Han gjorde en ostomelett till mig och den var typ hur god som helst. Kommer bli varje helg nu! Försökte ringa pappa men det gick inte. Pratade istället på Skype med pappa, mamma, sis, mormor och morfar. Tog typ 1 timme och jag grät floder. Hela lördagen kändes som piss och jag vill bara hem. Fattade inte varför jag hade gett mig in på det här. Men jag skärpte mig och jag och Astrid tog bilen in til Lodi. Lämnade in vanen på verkstan och vi käkade en pizza till lunch. Åkte sen och kollade lite och åkte till ett helt annat ställe som heter Modesto. Där skulle vi på au pair möte med de andra au pairerna i vårat område. Trevliga prickar och min LCC är trevlig hon med. Hade världens sötaste bebis :)

 

Istället för ett vanligt tråkigt fikamöte så spelade vi Laser Dome. Alltså Laserhallen för er som är från Gävle. Skitroligt! Första spelet gick ganska dåligt för mig. Men i andra spelet så teamade jag och Astrid och vi taggade till som tusan. Vi kröp, duckade, hoppade, sprang och allt. Det var på allvar och det gick hur bra som helst. Jag kom fyra av kanske 12 pers! Jag är stolt. Efter det var vi sex pers som åkte till The Elefant Bar och käkade. Dessvärre så slog min jetlag till vid 21 så jag och Astrid åkte hem. Fick slytta in i mitt rum när jag kom hem och det kändes genast mycket bättre. Nu ska de bara måla väggar och tak och sen är jag hemma.


Söndag:
Vaknade återigen av barnens knackande och vid 08.30 kunde jag inte sova längre. Nick, min värdson, lekte helikopter utanför min dörr, Alex, min värddotter, spelade piano och solen går upp precis utanför mitt rum och det som man drar för fönstret till mitt rum är inte superbra. Bloggade lite och skypade. Gick faktiskt inte ner förän vid 12 tror jag. Slappade bort förmiddagen och sen åkte jag, familjen och Astrid och kollade på bio. Vi såg When in Rome. Hur snygg är inte Josh Duhamel? Typ skitsnygg!



Iallafall. Bion var bra och efter åkte vi hem och käkade middag och kollade på film igen. Jag och Astrid smet ifrån och packade upp mina saker. Kommer bli fint mitt rum. Bara jag får upp lite mer personliga saker så ska det bli bra. Måste köpa ramar, tvinga HD att ta bort det som de kallar dator som de har i mitt rum (alltså en burk), tvinga dem att fixa speglar och tömma de sista skåpen. Sen är jag hemma for a year. Tänk när det har gått ett år. Förstå hur cool jag är då. Klarat mig ensam på andra sidan jorden. That is cool! Somnade och drömmde om min älskare, Josh Duhamel. Förlåt Joel kunde inte hjälpa det.


Aja lite hann jag skriva. Nu ligger jag bara två dagar efter. Dags att tvätta bort sminket, borsta gaddarna och hoppa ner i min queensize bed. Låter najjs va? Det är najjs!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Josefine Glad

Det är nu det händer!

RSS 2.0