Johanna släppte av mig vid SouthWest airlines terminal och åkte sedan vidare för att hämta upp sin pojkvän. Är så avundsjuk på henne! Jag vill också ha nån hemifrån som kommer hit. Så man får skryta lite med hur amerikansk man är. B.la. Jag letade mig fram till första bästa toalett så jag kunde byta kläder, sminka mig och borsta den värsta sanden ur håret. Har aldrig känt mig så äcklig förr tror jag. Tog mig fram till incheckningsdisken och chekade som vanligt in utan problem. Alla kontroller gick som på räls och när jag hittat mig fram till min gate så köpte jag mig en Pinkberry och ringde Frida. Såklart! Pratade ända tills flygvärdinnan bad mig stänga av telefonen och sen bar det iväg hem till landet igen. Det kom en del tårar när jag insåg att mitt liv skulle gå tillbaka till det vanliga igen. Utan vänner. Missförstå mig inte, jag älskar att bo här. Såklart jag vill bo i LA men jag får så mycket av att bo här. Och jag skulle aldrig kunna lämna min barn. Det vill jag inte. Men det är kompisdelen jag saknar. Jag har Hanna, som jag kan umgås med några timmar på måndagar. Men ja, ska man tvinga sig själv till att umgås med nån bara för att? Sen har jag Anna som jag tyvärr inte träffar så ofta som jag skulle vilja. Men jag och Anna har helt olika liv. Hon är gift och bor här nu. Då vill man väl inte lämna allt det varje helg bara för att liksom. Så ja, ni fattar. Jag saknar umgänge med brudar i min egen ålder.

Men jag och Frida har en plan. Jag ska försöka åka till LA så ofta jag kan. Typ en gång i månaden. Planerar redan nu för min nästa resa. I början av maj troligtvis. Sen har vi en annan resa på G också. Ni ska få se vårat reseschema som vi har. Eller vi har inget schema än men vi har en lista på resor vi ska göra. Jag postar den sen. Nu ska jag kolla på två nya avsnitt av Cougar Town och njuta av livet på landet. (Med det menas tystnaden.)