Jobbiga dagen liksom

Fredag, jag var ledig! Underbart. Vaknade första gången 06.46 av ljud nerifrån köket. Struntade i det, vände på mig och somnade om. Vaknade andra gången 08.32 av att telefonen ringde. Sket i att svara, vände på mig och somnade om. Vaknade tredje gången 09.47 av att Eddie står på en stege utanför min dörr och skriker till en annan kille som står på en stege på min balkong. Vad hände med min privacy? Sket i att fundera på det, vände på mig men kunde inte somna om. Känslan av att två killar i 20-30 års ålderna omringar mitt rum var lite skum. Plus att klockan var ändå ganska sent så jag kunde kliva upp. Tog på mig en huvtröjja och öppnade dörren. Eddie nästan ramlade in i rummet mitt. Jag gjorde frulle och sen satte jag mig vid datorn ett tag som vanligt. Även fast jag gör det varje dag så var det skönt att veta att jag inte hade några måsten. Ringde Johanna men hon var inte hemma. Typiskt!
Efter ett tag tog jag mig en promenad i den stekande hettan. Utan solskyddsfaktor. Oj misstag nummero uno. Träffade Johanna på vägen och bestämde att jag skulle komma ner nån timme senare, när jag tränat klart. Så jag trippade på och gjord elite sit ups. Åt en macka till lunch och drog ner till stallet. Idag fick jag sköta Twist så Johanna kunde se hur jag jobbade. Det första hon sa var att han gillade mig. Han sprang mot mig i hagen. Åhhh! Så jag fick rykta och kratscha och sen fick jag longera. Alltså man har hästen i ett rep och låter honom springa runtruntrunt. Det var första gången och det gick väl åt pipsvängen till en början. Men sen fick jag till snärten med piskan och han började jobba på. Hästsnack, hahah. Underbart var det iallafall och jag ska nog kunna börja rida till veckan när han fått nya skor och banan har torkat på riktigt.

När jag kom tillbaka upp var klockan runt 4pm och jag var återigen röd som en kräfta. Glömde ju solskyddsfaktor igen. HD ringde och frågade om jag ville möta upp honom och Nick och käka middag men jag tackade nej. Hade inte duschat så det hade tagit minst en timme innan jag var inne i Lodi. Kollade på en film istället och hörde efter några timmar hur en bil körde upp för uppfarten. Nick kommer uppspringande för trappan med världens största kartong med lego och slänger sig om halsen på mig. "Come on Josefine. We have to build lego and you are the best!". Åhh lilla gubben då. Jag slängde på mig ett par brallor och täckte hela matbordet med legobitar. Två timmar och 45 minuter senare hade jag byggt ihop en polisstation med tillhörande garage, celler, förhörsrum, fikarum, kameraövervakning, bilar, entrékur och massa annat. 953 bitar var det. Jag ska fota det så ni får se. Jag är legomästaren, jag sa ju det.
När Nick sprang upp en snabbis frågade HD om jag var lycklig nu när jag fått en ny leksak. Jag insåg väl att jag troligtvis var lika lycklig som Nick över det nya legot. Jag älskar att bygga. Min framtida barn kommer få så mycket lego att dom inte kommer kunna leka med allt. Vare sog dom vill eller inte. Men jag ska bygga allt. Jag slutade iallafall kvällen med att sitta uppe alldeles för länge och kolla på en film och prata med mamma och Frida. Som varje dag med andra ord nästan... Bara det att jag skulle upp och åka bil 06.30 dagen efter...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Josefine Glad

Det är nu det händer!

RSS 2.0