Au pair-dagen

Så här ska en dag vara i en au pairs liv. Slappade några timmar på förmiddagen framför datorn. Tog en skön dusch, klädde mig extra fint och sminkade fejjan. Sen fem minuter innan jag skulle åka började det SPÖREGNA!! Helt sjukt mycket reg kom det. Så det blev till att byta om och ta på sig lite varmare kläder. (Ja vi skulle ju shoppa inne men när det regnar måste man klä sig varmt.) Sa hej då till familjen och hoppade in i bilen. Åkte i 30 min in till Lodi och hämtade Hanna och påbörjade sen mardrömsresan till Modesto. Det regnade så mycket att jag knappt såg vägen. Amerikanarna körde som vanligt som dårar och bytte filer hit och dit. Sen blev det stopp. Det hade varit en olycka och vi blev stående ett tag. Fortsatte köra och kom äntligen fram. Sprang in på mallet och gick rakt igenom Forever21 utan att kolla upp. Vi ville börja med några andra affärer, annars blir man fast inne på Forever hela dagen. Vi hann med övervåningen och sen stängde mallet. Lite missberäknat med tiden där. Eller vi var där i säkert fem timmar. Men vi tog oss tid och länsade verkligen alla butiker vi gick in i. Jag fick med mig mycket fint (som jag visar imorron) och jag är jättenöjd med mina shoppingpåsar.
Då mallet stängde satte vi oss i bilen och väntade på Melly. Efter 45 minuter kom hon och vi satte oss ner inne på Elephant Bar, våran favvoresturang. Idag delade vi på natchos till förrät och jag åt kinesiskt till huvudrätt. Vi struntade i efterrätt och begav oss mot bilarna. Hanna och jag skrattade väl hela vägen hem och när jag slöppte av henne insåg jag hur trött jag var. Fick tvinga mig själv att håla ögonen öppna sista biten och spelade skithög musik och sjöng. Kom hem nu för lite mer än en timme sen och har suttit här. Borde sova nu.

Men dagen har varit bäst. Det var lite såhär jag föreställde mig att det skulle vara innan jag åkte hemifrån. Bara att göra nått känns bra. Även fast jag gillar att skypa med er därhemma också. Jag saknar er! God natt


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Josefine Glad

Det är nu det händer!

RSS 2.0