När familjen i Weston tackade nej blev jag verkligen ledsen. Men som tur var fick jag en ny familj direkt. Den nya bor i South Salem, NY. Det tar cirka 40-50 minuter med tåg att ta sig in till Manhattan. Mamman är lärare och pappan ingenjör. Dom har tre barn i åldrarna 9, 6 och 4. När jag läste deras ansökan blev jag inte precis jätteuppspelt. Efter megafamiljen med 4 barn, en nanny, en au pair, en lärare och föräldrar så verkade den här nya familjen vara rena rama "Svenssons". Men jag kom på att jag ska alla familjer en chans. Vilket har visat sig vara ett riktigt bra beslut.

Jag fick ett mejl från pappan i torsdags där han hade bifogat deras personliga brev och undrade när vi kunde prata på skype. Efter första delan i brevet var jag fast. Där dom bor finns det tydligen massor med hästar. Skulle jag vara i himmlen? Svar ja! Jag ölskar hästar och red från det att jag var 7 till 17. Efter det fick jag för lite tid och jag blev tvungen att sluta. Men älskar dem, det gör jag fortfarande. Jag har dock inte skrivit det på min ansökan eftersom jag inte vill begränsas till familjer med hästar och så. Men, det här blir ju perfekt.

Jag skulle iallafall pratat med dem idag. Men den datorn som vi har Skype på ville inte samarbeta med syrran och mig. Så jag fick skynda mig ner och installera det på en annan dator. Vi fick kontakt och jag såg pappan i familjen och hörde honom, han såg mig men hörde mig inte. Fan! Vi försökte fixa det men det gick inte så bra. Det var min mic det var fel på. Dom blev också tvugna att åka iväg. Jag installerade Skype på en tredje dator och insåg att på den fanns det ingen cam. Sprang upp, hämtade en bärbar cam, kopplade in den och voilá, det funkade! Familjen var dock borta ganska länge, men vi mejlade lite nu ikväll  och vi ska prata imorron klockan 17. Wish me luck!