Jag blev kär idag. I Uppsala. Troligtvis är det där jag kommer börja att studera om ungefär ett och ett halvt år. Tidigare har jag inte varit riktigt säker på vart jag ville plugga. Det har varit jämt mellan Uppsala och Linköping. Även Mittuniversitetet har varit på kartan. Men nu vet jag inte längre om de två sista kan jämföra sig med Uppsala. Visst, jag har inte varit och kollat in de andra två universiteten, och det har väl mycket att göra med hur jag känner just nu. Jag och S skulle gärna vilja ta en tur till Linköping och kolla hur det är där. Men jag har svårt att tro att Linköping kommer få mig lika att bli lika förälskad som Uppsala. Bara att strosa omkring bland alla dessa gammla hus och byggander, gå omkring inne i universitetets lokaler och sitta i en föreläsningssal, allt kändes så rätt, så jag. Sen att nationerna lockar kan jag ju inte förneka. Som den inbitna föreningsmänniska jag är så känns det ganska självklart för mig att i framtiden (om det blir i Uppsala) vara aktiv i nationen. Men för mig var det inte kurs- och programutbudet som fick mig fast. Inte nationerna, inte människorna, inte staden, utan atmosfären. En stad full med studenter som alla vill samma sak kändes så, så rätt, så skönt, så perfekt. Nej jag måste dit!

Ps. Jag hittade världens bästa affär också!