Jag lever! Men jag håller fortfarande på att återhämta mig mentalt från den roligaste, sjukaste, bästa, jobbigste saken jag någonsin gjort. Jag pratar såklart om studentkryssningen. En båt med cirka 2500 studenter kan inte annat än vara sjövild. Vi åkte buss från busstationen här hemma klockan 14.00. Som vanligt var jag sen och fick världens minsta plats att sitta på. Menmen, sånt händer och jag tänkte inte låta det förstöra mitt dygn. Väl framme i Frihamnen fick vi vänta på båten i säkert två och en halv, tre timmar. Ganska segt men förväntningarna steg mer och mer ju längre man fick vänta. Klockan 19.00 fick vi äntligen gå på, och det var rent utsagt kaos. Alla vill ju på samtidigt. Vi tog oss snabbt till hytten för att dumpa väskorna och gick med raska steg mot tax-freen där vi shoppade lite. Efter det gick vi tillbaka till hytten för att duscha lite och göra oss klara för kvällen. Festbuffén stog först på schemat och det var verkligen en besvikelse. Maten var inte speciellt "festlig" så jag åt nog inte så mycket som jag borde ha gjort. Något roligt under maten var iallafall att Peter Siepen var där och skapade feststämning. Såklart tog vi bild! Haha
Det var nu kvällen började. På däck nio hade vi lyxhyttsfest och vi sprang mellan S och N's hytt och andra hytter på samma plan. Hur roligt som helst! Resten av kvällen fortlöpte och vi hade sjukt kul. Träffade jättemycket folk. Både nya bekantskaper men också många gamla. Folk man inte sett sen högstadiet och så.
Dagen efter var mest seg. Man hade hur många timmar som helst på sig att bara sega. Men ja, som vi sa. Det som hände på båten stannar på båten. Det mesta iallafall...