Upp och hoppa klockan nio dagen efter. Jag smög runt och försökte att inte väck dom andra. Carro, hon klampade runt i ett par klackar för hon tappade sina skor dagen innan. Till slut blev vi färdiga och stack iväg till Starbucks för lite frukost. Sen började färden in mot San Francisco och till dagens första stopp, Alcatraz. Carro hade glömt GPSen så hon fick köra på känsla. När vi hade kört genom hela Sa Francisco, som för övrigt verkligen är upp och ner, och tiden för när våran förja skulle gå så såg vi plötsligt fängelset på ön ute i vattnet. Vi parkerade i första bästa parkeringshus och började springa längs kajen. Vi insåg strax att vi var på helt fel sida och att våra fem minuter till avgång inte skulle räcka till. Vi började gå, Carro utan skor då såklart, och cirka 30 minuter senare kom vi fram. Båten hade såklart gått men vi ställde oss i nån stand-by kö till nästa båt. Nästa båt fyllldes på med människor från en kö som aldrig verkade ta slut. Men yey, vi fick kliva på tillslut. Det var kallt och blåsigt så vi satt inne nästan hela färden. Utom när vi gick ut för att fota. Jag bad Carro fota mig med Alcatraz i bakgrunden. Det blev såhär:

Fin bild va?!

Jag tänker inte berätta så mycket om själva besöket på Alcatraz. Dels för att jag tycker att det är skitintressant och skulle kunna prata på om det hela dagen. Men sen också för att ni kanske inte är intresserade av allt som hände där ute och grejjer. Nått jag däremot tänker berätta är att vi gick en audiotour. Alltså vi gick en guidad tur med hörlurar och förinspelat ljud. Det var gamla fångvaktare, fångar och familjer som pratade. Det gillade vi, så vi inte behövde gå och lyssna på nån tråkig guide i en stor grupp med dryga amerikanare. Så, här kommer lite bilder. Hoppas ni tycker sånt här är lika intressant som jag tycker :P

Vädret var tråkigt när vi åkte dit. Men touren var ju inne och vi var där i lite mer än en timme tror jag. Kanske två timmar. Ja jag tycker iallafall att det här fängelset är skithäftigt. Prison Break for real och det är verkligen på riktigt. Inte nått fejk fängelse utan folk har suttit där i varje cell, folk har ätit i matsalen och duschat i duschen. Dom har spenderat tid på utegården och dom har försökt rymma, och vissa lyckades kanske. Shit jag låter besatt, haha!

Alla fångvaktare och övrig personal på Alcatraz bodde på ön med sina familjer. Barnen gick i skola inne i San Francisco och tog varje dag båten fram och tillbaka till ön. Pålitliga fångar skötte trädgårdarna och tog hand om husen. Säker uppväxt?!

Många försökte rymma från fängelset. Men eftersom det ligger ensamt på en ö var det inte några som lyckades. Många drunknade, vissa bad om att få bli upphämtade och förda tillbaka till ön och vissa dog på andra sätt. Men det finns tre fångar som man aldrig har hittat. Man har inte hittat några lik i vattnet, och inte heller på fastlandet. Men det finns heller ingen som har gått ut med att dom är barn eller barnbarn eller liknande till någon av de fångar som rymde. Så man vet inte vad som hände med dom. Vad man dock vet är att deras flykt är sjukt cool. De förberede sig i månader med att gräva sig ut bakom cellen och dom gjorde typ gipshuvuden så att ingen skulle se att dom var borta. Det såg bara ut som att dom låg och sov. Prison Break?

Carro hämtade upp mig på tågstationen i San Jose och vi åkte direkt och hämtade upp en av hennes kompisar, Nea. Vi åkte och köpte mat och dryck och åkte hem till Carros kompisar. Där vi skulle förpartaja och sova. Bytte om till min plastsäck som jag skulle ha på mig och satte oss utomhus. Huset vi var i var typ utlånat till ett gäng indier som skulle ha fest. Så vi höll till ute så vi slapp dom.

Carro är kompis med väldigt många svenskar. För det är faktiskt många svenskar som pluggar här i USA. Nu råkar ju jag bo där det inte bor nån alls (ja jag och Anna då), men det var roligt att hänga en kväll och nästan bara prata svenska. Sa inte många ord på engelska på hela helgen tror jag.

Tog taxi till festen som var hur tråkig som helst. Knappt nån musik alls och alla hängde runt dom som spelade beerpong. Alla hade tolkat temat som att man typ skulle vara naken så vi hade väl mest kläder på oss. Vi svenska tjejer. Carro gjorde dock en god gärning och flyttade hamstrarna som stog mitt i rummet. Lite känlsa får man väl ha. Vi drog iallafall efter kanske en timme. Tillbaka till huset, där vi satt och snackade ett tag innan jag somnade. Världens obekvämaste bäddsoffa.

Vi ses på söndag

Johanna släppte av mig vid SouthWest airlines terminal och åkte sedan vidare för att hämta upp sin pojkvän. Är så avundsjuk på henne! Jag vill också ha nån hemifrån som kommer hit. Så man får skryta lite med hur amerikansk man är. B.la. Jag letade mig fram till första bästa toalett så jag kunde byta kläder, sminka mig och borsta den värsta sanden ur håret. Har aldrig känt mig så äcklig förr tror jag. Tog mig fram till incheckningsdisken och chekade som vanligt in utan problem. Alla kontroller gick som på räls och när jag hittat mig fram till min gate så köpte jag mig en Pinkberry och ringde Frida. Såklart! Pratade ända tills flygvärdinnan bad mig stänga av telefonen och sen bar det iväg hem till landet igen. Det kom en del tårar när jag insåg att mitt liv skulle gå tillbaka till det vanliga igen. Utan vänner. Missförstå mig inte, jag älskar att bo här. Såklart jag vill bo i LA men jag får så mycket av att bo här. Och jag skulle aldrig kunna lämna min barn. Det vill jag inte. Men det är kompisdelen jag saknar. Jag har Hanna, som jag kan umgås med några timmar på måndagar. Men ja, ska man tvinga sig själv till att umgås med nån bara för att? Sen har jag Anna som jag tyvärr inte träffar så ofta som jag skulle vilja. Men jag och Anna har helt olika liv. Hon är gift och bor här nu. Då vill man väl inte lämna allt det varje helg bara för att liksom. Så ja, ni fattar. Jag saknar umgänge med brudar i min egen ålder.

Men jag och Frida har en plan. Jag ska försöka åka till LA så ofta jag kan. Typ en gång i månaden. Planerar redan nu för min nästa resa. I början av maj troligtvis. Sen har vi en annan resa på G också. Ni ska få se vårat reseschema som vi har. Eller vi har inget schema än men vi har en lista på resor vi ska göra. Jag postar den sen. Nu ska jag kolla på två nya avsnitt av Cougar Town och njuta av livet på landet. (Med det menas tystnaden.)