Nyår

Jag har glömt bort att berätta om mitt nyår ju. Och dét måste varje storbloggare göra. Så here it is.

Jag skulle egentligen jobba dagen efter så jag var väldigt länge arg, trött och ledsen på att jag inte kunde hänga på mina fina ut till skogen och fira med dom. Skogen är Gårdskär och där bor Julia. Så jag försökte fixa ihop min egna fest här hemma med Fredrik och hans polers, och så Anna såklart. Men det sket sig ganska snabbt. Då fick jag höra att jag inte behövde börja jobba förän 12 dagen efter så jag blev superdupermegalycklig. Jag och Fredrik bestämde oss då för att dra oss mot skogen iallafall.
Lättare sagt än gjort. Inga bussar gick och busstaxi kändes inte riktigt så roligt. Plus att vi sov så länge så vi skulle inte hinna med den som gick iallafall. What to do tänkte vi. Jag ringde min far och fick till min stora glädje låna bilen och köra ut dit och sen köra hem morgonen efter. Yesyesyes! Freddie åkte hem och jag gick ner till pappa. Vid halv sju påbörjade vi resan och kom fram en timme senare. Jag körde sakta och lugnt, kände inte riktigt för att hamna i diket sådär på nyårskvällen. När vi kom fram blev dte till att korka upp vinet och sen göra sig en pizza. Det var fullt hus hos Julia och det var riktigt roligt. Förrätt, varmrätt och efterrätt. Supergott. Sen gick Wii varmt hela kvällen samtidigt som alkoholhaltiga drycker flödade i alla hörn och kanter. Vid tolvslaget tog vi oss ut i snökaoset och pussades och kramades. Sen snabbt in och fortsätta med festandet. Jag tackade för mig vid två men de flesta andra körde längre. På en madrass på golvet, inträngd mellan en garderob och en säng fick vi sova. Ont i ryggen dagen efter? JA!
Sen var det ju bara att ta sig upp och ut och köra igen vid 10.30 dagen efter. Inte plogat nånstans så dte tog sin lilla tid. Men det var det värt. Jag hade det frunktansvärt roligt kvällen innan och för det skulle jag lätt ha kört dubbla sträckan. Tack Julia!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Josefine Glad

Det är nu det händer!

RSS 2.0