Avslöjandet

De flesta som läser bloggen är familj, släkt eller vänner. Människor som jag både mejlar, skypar och pratar i telefon med. Så därför kommer inte detta komma sån nån större chock, surprise, överraskning eller info. Jag är hemma. I Gävle. Varför jag redan är hemma och allt sånt är inget jag tänker gå in på. Dom som vet dom vet. Men jag kan säga att jag är glad att jag är hemma. Allt är inte menat att vara. Allt funkar inte. Ibland håller inte planerna.

Så vad gör jag nudå? Jo jag jobbar. Fick jobb redan innan jag lämnade USA. Började i onsdags. Jag jobbar nu som barnflicka. Exakt samma sak som i USA bara att det är i Sverige. Och jag tar hand om en liten pojke som heter August som är 13 månader. Våra dagar fylls mest av mat, sömn och blöjbyten. Lite lek hinner vi med också. Och lite utflykter. I onsdags gick vi till Tallis här i Strömsbro och kollade på hästarna. I torsdags träffade vi Anna och Ted. Då fick vi klappa hunden lite och sen hann vi kolla på en massa tåg också. Det var häftigt. Sen i fredags var vi först på spännande uppdrag till tandläkaren och sen gick vi till Öppna Förskolan ett tag. Konstigt att man snabbt fäster sig vid nått så litet. Han är otroligt söt!

Livet här hemma rullar på. Det är mycket som är annorlunda nu jämfört med hur de var innan. Det är mycket att ta in. Många beslut som ska göras och saker som ska redas ut. Jag funderar varje dag på hur just jag ska bete mig i allt det här. Jag vet att jag kommer närmare svaret varje dag. Det känns otroligt skönt. Små saker som sätter sig som ett plåster på min näthinna växer lätt till stora planer. Hösten har jag inte riktigt planerad men våren kommer bli bra. Sen nästa höst tror jag att allt blir precis så som jag har drömt om i ett par år nu. Josefine ska tillbaka till skolan. Det är dags att ta tag i livet och göra vettiga saker. Äventyr i all ära, men nån gång måste man vara allvarlig. Det är lika bra att vara det när lusten kommer smygandes. Det är dags att ta steget nu innan den försvinner igen. Håller ni inte med?!


Kommentarer
Lisa

Det låter jättebra Jossan!! (Jag smyger in på din blogg ibland..) ;)

Kul att du känner att det du gör är rätt.

Kram på dig!

Lisa

2010-10-11 @ 23:30:45


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Josefine Glad

Det är nu det händer!

RSS 2.0