Igår hade vi en playdate att genomföra. En playdate är helt enkelt när man låter barnen träffa sina kompisar. Men man får inte lämna barnen där så föräldrarna måste stanna kvar. I mitt fall är det ju jag som är förmyndare på dagarna. Så runt niosnåret bevag vi oss in mot Lodi och kom fram cirka 30 min senare. Vi skulle hem till Nicks kompis, samma familj som jag har suttit barnvakt åt förut. Jag fick börja med att vakta fyra barn i kanske två timmar. Dom lekte lite ute, spelade lite tvspel och byggde lite lego. Allt varvades såklart med lite syskonbråk och jaga. Som alltid. Jag satt mest och läste min bok, ganska skönt.  När mamman kom hem började hon göra lunch samtidigt som jag spelade lite tvspel. Hon gjorde pizza och jag spelade Wii rockband. Lunchen intogs under skrik och skratt och jag och den andra mamman satt mest och bad barnen vara lite tystare. Vilket dom också blev. I kanske 15 sekunder, sen var rösten lika hög som vanligt.
Efter lunchen åkte vi till en "club". Alltså ett ställe som har pool, tennisbanor och gym. Även idag hade vi tur och vi var nästan ensama på stället. Jag och mamman tog en varsin solstol, smörjde in våra barn med solskyddsfaktor och lutade oss sedan tillbaka. Vi pratade på i några timmar, men höll alltid ett vakande öga på dom små. Jag kommer bli en så bra mamma när jag får mina egna barn. Dock ska det dröja ett tag... Vi pratade på om allt men mest av allt disskuterade vi Abba. Hon älskar nämligen Abba. Efter en paus med glass och kakor läste vi lite i våra medhavda böcker medans barnen sprang fram och tillbaka mellan poolen, bubbelpoolen och lekparken.


Trodde att den sista där var min vän för dagen. Men nej, från och med nu är det 30 som gäller i några veckor.

När en av dom andra pojkarna skulle iväg på karate åkte vi till kontoret och lekte lite. Eller Alex satt vid datorn, Nick lekte och jag läste min bok. HM och Nick åkte och hämtade Chief (en av hundarna) hos veterinären och jag och Alex åkte till Cayotes. En mexikansk resturang. Alex är helt insnöad på Hannah Montana så det var bara till att ställa upp och sjunga med i bilen.

När vi kom hem tog jag en superlång promenad. Men det blev inte som jag hade tänkt mig. Bell, den ena hunden, smet ut och sprang efter mig hela vägen. Kände att jag inte kunde gå upp och på efter landsvägen. Men samanlagt gick jag mycket längre än jag brukar gå. Så det var skönt. Hem och göra lite styrkeövningar efter Fridas nya schema. Kommer bli grymt om några månader. Kvällen spenderades hemma framför datorn lika som alla kvällar.