Tisdagen då mitt hjärta stannade
Alex förljde med Carol till jobbet. Jag och Nick skulle hämta upp henne (Alex alltså) och ta med henne på dagens utflykt. Som vanligt åkte jag sent hemifrån och fick stå på gasen rejält. Som jag sagt tidigare så finns det inte på kartan att jag kommer åka ifrån det här landet utan en ticket. En böter alltså. Idag var det såhär nära. . Ja såååå sjukt nära. Jag svängde ut från Camanche Parkway ut på CA-12, gasade upp, råkade komma upp till 70 på 55 vägen och jag börjar bromsa. Tror ni inte på fan att jag möter en polisbil då. Jag bromsade ännu hårdare men polisen sätter på rödljusen och vänder om efter mig. Jag kör snällt in mot kanten, ber Nick vara tyst och tar av mig solbrillorna. (Så jag kan blinka lite fint med mina ögonfransar.) Polisen kommer sakta vandrande upp mot bilen och lutar sig in genom passagerarfönstret. "Varför kör du så fort för?" frågade han. Vad ska jag säga? Jag sa lite fint att jag och Nick var inne i en livlig diskussion och att jag inte tänkte på hur fort jag körde. Han bad mig om körkort och regristeringspapper. När han såg att jag hade ett ickeamerikanskt körkort började han prata om mig istället och vad jag gjorde där. Jag pratade på om att jag var från Sverige och hela tjosanhejsan. Såååå, fick jag en böter?! NEJ!!! Jag fick en varning. Jag ska köra saktare och köra säkert (vilket jag alltid gör). Så jag körde lagligt, igår. Idag var det samma gamla vanliga fartdåre som var där ute på vägarna. Man måste ju leka lite med elden iallafall!
Ps. Jag vill bara påpeka att jag ALDRIG kör för fort när jag har barnen i bilen. Bara igår. Typsikt!
Ps. Jag vill bara påpeka att jag ALDRIG kör för fort när jag har barnen i bilen. Bara igår. Typsikt!
Kommentarer
Trackback
