The California State Capitol

Vi tröttnade på att svettas bland annat folk och bestämde oss för att åha hem. Då ser vi Sacramentos kändaste hus. Sac är Kaliforninens huvudstad och ja, det är väl det jag vet. Jag, som vill få ut så mycket som möjligt av mitt år här, tänker se allt jag kan. Och det innebär att jag får dra med alla möjliga på allt möjligt. Nu vart det Hanna som fick följa med och vara turist. Fast vi gjorde det på vårat eget sätt. Hängde lite på gräsmattan utan för "det kända huset" som jag inte vet vad det kallas för i skrivande stund, hoppade lite på trappen, balanserade vid rabatterna och bara hängde ut i luften med lite palmer i bakgrunden. Det var najjs.




Tvärs över gatan såg vi några andra stora hus. Lika bra att ta kort tänkte vi. Det kan ju vara kända hus.

Sen hittade vi en staty. Vi posade och hade oss ett bra tag innan vi insåg att det var ett minnesställe för gamla soldater som stupat i krig. Hanna som hade greppat ägodelarna på en soldat och jag som hade pussat på en gråtande mor och hennes barn. När vi insåg vårat misstag smet vi försiktigt in bakom statyn och sprang sen mot bilen. Hoppas ingen såg oss. Man kan säkert få en böter för vanhedrande av statsägodel eller nått. Är det ens en befintlig mening förresten? Roligt var det iallafall och det var två trötta hjältar som begav oss hem.



Jag anländer hemma vid 20.30 snåret och får kommentaren "är du redan hemma?". Ja!!
Så kommer Nicksötnöt springande och säger "Josefine, you have been gone for 2 whole days now! Why?" Han var fel, jag hade varit borta lite mer än en dag men mitt hjärta smälte lite iallafall. Så för att vara snäll satte jag mig och lekte lite. Trots att jag inte ville göra annat än att ta en lång duch och sedan stupa i säng. Men vad gör man inte?!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Josefine Glad

Det är nu det händer!

RSS 2.0