Söndag del 4 - Får det lov att vara lite marijuana?

Kom fram till Venice och möttes av en underbar syn. Folk gick runt i bikini på gatorna och killarna gick med surfingbrädor under armarna. Mumma! Överallt sålde dom glass, armband, solglasögon, till min stora glädje (jag har redan nio par. Fråga mig inte varför men jag älskar shades!), och det var stranden. Precis som livet ska vara. Vi hoppade av bussen och drog min väska och oss till sanden. Där greppade Frida tag i den och bar den fram till tjejerna. Hon kan den där Frida.


Tjejerna hade hittat ett gäng grabbar som dom hade träffat på fredagens efterfest. Ja, dom var svenskar och ja, dom var snygga och ja, dom surfade. Plus i kanten så var dom supertrevliga också. Jag och Frida dog lite smått när vi äntligen fick sätta oss ner. Drog av oss kläderna, smörjde in oss med solskyddsfaktor och ja, dog. Efter ett tag började hungern komma igen så vi klädde på oss och begav oss upp på stråket i jakt på mat. Dom andra hängde kvar på stranden. Jag råkade visst få med mig ett linne också...

Lite överallt blir man erbjuden att köpa marijuana också. Det är lagligt till viss del här i Kalifornien. Man får bära nån mängd på sig utan att det gör nånting.

Vi drog oss tillbaka mot stranden och solade några timmar till. När värmen blev som värst gick vi ner till vattnet. Victor och grabbarna hade ju surfat så hur kallt kunde det vara? Så jä*la kallt var det. Fötterna gjorde ont så fort man rörde vid vattnet. Men några bilder tvingade vi oss till och jag har nu doppat fötterna i havet för första gången iår. Härligt. Jag bjuder på lite bikinibilder. Trots att jag inte vill.

Det ser härligt ut va? Det var det! Vill ha det sådär varje helg!
Dock så var helgen tvungen att ta slut och när klockan närmade sig fem reste vi på oss. En av killarna bar min väska över sanden och vi köpte oss en varsin glass. En tjej från El Salvador skjutsade mig, Michaela och Eva hem till Johanna där vi alla skulle åt olika håll. Frida sa jag hej då till mitt på ett övergångsställe i panik. Hon skulle med bussen. Själv packade jag mig in i Johannas bil och begav mig mot LAX.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Josefine Glad

Det är nu det händer!

RSS 2.0