Alla hjärtans dag
Jag hatar egentligen alla hjärtans dag. Ett jäkla tjat om denna dag då du ska visa alla att du älskar dem. Det kan man väl göra när man vill. Varför behöver vi en dag till det? Värdelöst. Men i år hade jag tänkt mig att jag skulle ändra på det. Jag ska fira med de flesta som betyder något. Familjen på morgonen. Tjejerna på förmiddagen och sen med Runa på kvällen. Kommer bli sjukt kul om det blir som jag har hoppats!
Måste bara berätta snabbt om mina definitivt mest minnesvärda alla hjärtas dag. För två år sedan. Vi hade friluftsdag på skolan, så den dåvarande killen var och åkte pulka på dagen. Vid fem tiden ringer min telefon. Han berättar att han mitt i pulkaåkandet på något sätt (som jag inte kommer ihåg) hade ramlat och fått sjukt ont i armen. Efter transport till sjukhus så stog det klart att han hade fått en spricka i armen. Vi skrattade lite båda åt det och la på luren. Därefter stack jag till stallet. Hoppnings stog på schemat och jag fick min favorithäst, som aldrig vägrade. Men såklart. Mitt framför ett hinder får hästen för sig att han inte längre vill vara med och hoppa och tvärstannar med ett snabbt ryck åt sidan. Jag, som fortfarande var inne på att vi var påväg över hindret, fortsatte i luften, utan häst, rakt in i hindret och blev hängandes där bland bommarna på ett skitlustigt sätt. (Om jag hade stått på sidan så hade jag nog skrattat år den stackaren som hade ramlat av.) Efter många tårar så fick jag skjuts till sjukhuset. Väl där fick jag utbrott på personalen eftersom de inte fattade någonting. Ta av mig tröjan när jag inte kan röra armen?! Sätta mig ner, hallå jag har ont! Ligga på mage, är ni dum i huvudet? Det konstaterades dock snabbt att min axel var ur led och efter tillräckligt med morfin "böjdes" den tillbaka till det rätta läget. Jag fick en fin mitella som jag skulle ha på mig i tre veckor och vi åkte hem.
Det slutade med att båda två fick gå med samma arm, höger, i en varsin mitella. Vi var nog sjukt söta! Haha..
Men som ett steg i rätt riktning kan ni här skicka "kärleksbomber", som de så fint kallades, till alla ni vill. Klicka på gubben. Varsågod! Alla hjärtans dag, jag är redo!
Måste bara berätta snabbt om mina definitivt mest minnesvärda alla hjärtas dag. För två år sedan. Vi hade friluftsdag på skolan, så den dåvarande killen var och åkte pulka på dagen. Vid fem tiden ringer min telefon. Han berättar att han mitt i pulkaåkandet på något sätt (som jag inte kommer ihåg) hade ramlat och fått sjukt ont i armen. Efter transport till sjukhus så stog det klart att han hade fått en spricka i armen. Vi skrattade lite båda åt det och la på luren. Därefter stack jag till stallet. Hoppnings stog på schemat och jag fick min favorithäst, som aldrig vägrade. Men såklart. Mitt framför ett hinder får hästen för sig att han inte längre vill vara med och hoppa och tvärstannar med ett snabbt ryck åt sidan. Jag, som fortfarande var inne på att vi var påväg över hindret, fortsatte i luften, utan häst, rakt in i hindret och blev hängandes där bland bommarna på ett skitlustigt sätt. (Om jag hade stått på sidan så hade jag nog skrattat år den stackaren som hade ramlat av.) Efter många tårar så fick jag skjuts till sjukhuset. Väl där fick jag utbrott på personalen eftersom de inte fattade någonting. Ta av mig tröjan när jag inte kan röra armen?! Sätta mig ner, hallå jag har ont! Ligga på mage, är ni dum i huvudet? Det konstaterades dock snabbt att min axel var ur led och efter tillräckligt med morfin "böjdes" den tillbaka till det rätta läget. Jag fick en fin mitella som jag skulle ha på mig i tre veckor och vi åkte hem.
Det slutade med att båda två fick gå med samma arm, höger, i en varsin mitella. Vi var nog sjukt söta! Haha..
Men som ett steg i rätt riktning kan ni här skicka "kärleksbomber", som de så fint kallades, till alla ni vill. Klicka på gubben. Varsågod! Alla hjärtans dag, jag är redo!
Kommentarer
Trackback
