Förändringen jag aldrig ville ha
På många plan i livet skulle jag inte kunna vara lyckligare. Jag hoppas att ni också känner så ibland. Ni vet den där känslan när ingenting kan göra saken bättre, för den är redan perfekt. Så känner jag för mina vänner. Mina fyra bästa vänner är världens bästa bästa vänner. Igår träffades vi, allihopa, hemma hos N för att äta middag och mysa. En av oss, nämligen J, ska flytta till Stockholm och börja plugga på söndag. Detta är en katastrof på många sätt. Vi har träffats i stort sett varje dag de senaste tre åren och nu helt plötsligt flyttar hon 20 mil söderut. Inte för att jag tror att någon utav oss någonsin kommer tappa kontakten (peppar, peppar ta i trä) men det kommer bli annorlunda. Nu kan vi inte längre bara ringa varndra för en spontan myskväll och mitt hem kommer inte längre vara hennes andra hem. För hon bor inte här. Deppigt!
Men det här är ju faktiskt något jag visste skulle hända. Något som alla vet kommer hända förr eller senare. Man hittar sin väg i livet och följer den. Är inte det inte det som allt går ut på? Min dröm är ju att flytta till usa och det är då inte några 20 mil bort. Det är en minst 9 timmars flygresa som kostar en mindre förmögenhet för studenter. J kommer jag kunna besöka ganska ofta, med tåg eller bil. Men hur ofta kommer dom kunna besöka mig? En eller två gånger kanske. Egentligen borde jag inte vara sur på J för att hon flyttar. Det är ju jag som är den dumma. Jag är ju den som kommer flytta.
Men det jag egentligen vill säga är att, var inte rädd för förändringar. Det har jag tvingat mig själv till att inte vara. Jag hatar egentligen förändringar. Men som i det här fallet, när det kommer leda till något bra, släpp det bara och häng med. Men kom ihåg att alltid dra ditt strå till stacken för att göra det så bra som möjligt. Det kan vara att betala den där summan pengar för en tågresa, eller lyfta telefonluren och prata en kortis. Det behöver inte vara mycket, vad som helst som får er att må bra. Jag däremot kommer gå ett steg för långt, jag kommer bo i telefonen. Men då är jag lycklig!
