Nu ska jag strax åka iväg till blodcentralen för att ge blod. Det är andra gången för mig och det känns verkligen bra. Som tjej får man ge blod tre gången om året pga. andra blodförlorande saker. Ni vet vad jag menar.

Anledningen till att jag har börjat ge blod vet jag faktiskt inte. På Blodcentralen sa de att man ofta påverkas av personer i sin närhet, och speciellt sin familj. Men den enda personen i min närhet som ger blod är min pappas kompis. Vad jag kommer ihåg så har jag i flera år pratat om att ge blod. Bara för den goda sakens skull. Och när jag gick därifrån förra gången så kändes det riktigt bra. Hoppas det gör det den här gången också.

För att få ge blod finns det en massa regler. Men först och främst måste man ha fyllt 18 år. Har du gjort det och är intresserad av att börja? Kolla in den här hemsidan för mer info. Nu måste jag sticka!

Jag har insett att min senaste kyss var - väldigt oplanerad.

Jag lyssnar just nu på - Erik Hassle.

Jag pratar - väldigt snabbt och sluddrigt.

Jag tycker om - att skratta.

Min bästa vän är - bäst.

Min första riktiga kyss - var sådär söt som en första kyss ska vara.

Jag avskyr när folk frågar mig - hur jag mår.

Kärlek är - det bästa och det sämsta som finns.

Jag kommer alltid att - älska mina vänner.

Jag är hemligt förälskad i - den dära blondinen.

Sist jag grät var - konstigt nog längesen.

Min mobiltelefon är - silvrig och platt.

När jag vaknar på morgonen - kan jag inte öppna ögonen.

Innan jag går och lägger mig - läser jag alltid för länge.

Just nu tänker jag på - om jag orkar ta cykeln till HSIS.

Bebisar är - sööööta!

Idag har jag - jobbat och varit på jobbintervju.

I kväll ska jag - ta en cykeltur kanske, annars ska jag dö i soffan.

I morgon kommer jag - jobba och ha sjukt kul.

Jag vill verkligen - åka utomlands.

När jag borstar tänderna - gör jag det två gånger i rad.

När jag lagar mat - blir det inte alltid som jag hade tänkt...

Jag tänder på - blondiner trodde jag iallafall. Men ja nu vet jag inte riktigt.

Jag är - alltid Glad.

Jag ser verkligen fram emot - att få massa pengar.

På många plan i livet skulle jag inte kunna vara lyckligare. Jag hoppas att ni också känner så ibland. Ni vet den där känslan när ingenting kan göra saken bättre, för den är redan perfekt. Så känner jag för mina vänner. Mina fyra bästa vänner är världens bästa bästa vänner. Igår träffades vi, allihopa, hemma hos N för att äta middag och mysa. En av oss, nämligen J, ska flytta till Stockholm och börja plugga på söndag. Detta är en katastrof på många sätt. Vi har träffats i stort sett varje dag de senaste tre åren och nu helt plötsligt flyttar hon 20 mil söderut. Inte för att jag tror att någon utav oss någonsin kommer tappa kontakten (peppar, peppar ta i trä) men det kommer bli annorlunda. Nu kan vi inte längre bara ringa varndra för en spontan myskväll och mitt hem kommer inte längre vara hennes andra hem. För hon bor inte här. Deppigt!

Men det här är ju faktiskt något jag visste skulle hända. Något som alla vet kommer hända förr eller senare. Man hittar sin väg i livet och följer den. Är inte det inte det som allt går ut på? Min dröm är ju att flytta till usa och det är då inte några 20 mil bort. Det är en minst 9 timmars flygresa som kostar en mindre förmögenhet för studenter. J kommer jag kunna besöka ganska ofta, med tåg eller bil. Men hur ofta kommer dom kunna besöka mig? En eller två gånger kanske. Egentligen borde jag inte vara sur på J för att hon flyttar. Det är ju jag som är den dumma. Jag är ju den som kommer flytta.

Men det jag egentligen vill säga är att, var inte rädd för förändringar. Det har jag tvingat mig själv till att inte vara. Jag hatar egentligen förändringar. Men som i det här fallet, när det kommer leda till något bra, släpp det bara och häng med. Men kom ihåg att alltid dra ditt strå till stacken för att göra det så bra som möjligt. Det kan vara att betala den där summan pengar för en tågresa, eller lyfta telefonluren och prata en kortis. Det behöver inte vara mycket, vad som helst som får er att må bra. Jag däremot kommer gå ett steg för långt, jag kommer bo i telefonen. Men då är jag lycklig!

Thomas Järvheden är fasen en rolig jäkel! Sjunga kunde han också. Och spela gitarr. Jag är såld!