Idag fyller min lilsis 16 år. Hon tänker ha ett stor "Sweet Sixteen-party" sen (Hmm, kommer aldrig hända) men tills vidare så kan ni ju gratta henne tycker jag.
Det blev en ganska bra dag till slut. Spenderade mest tid framför datorn och tv, men jag och sis handlade och töntade oss som vi brukar göra. Och nu ska jag strax sova. Mååånga timmar! Eller typ 7 iallafall. Men vad som helst är väl bättre än de få som jag fick sova inatt. Men trots allt så är jag sugen på att gå ut. Och det har jag varit hela dagen och kvällen. Men istället blev det Gossip Girl hela kvällen lång. Också bra!
Var ut igår. Igen! Det var kuuuul! Jag, A och hennes kompis förfestade med Spotify, Kändisdjungeln och vin. Runt halv tolv tog vi taxi (J jag vet, taxi!) ner på stan och drog på Slick. Köade ganska länge med det var det värt. Träffade två slemmiga turkar som pratade engelska och drog den dära "beautiful swedish girls"-valsen. Nej tack! Dansade bort 5 kilo och träffade återigen massor med folk. Det är en bra sak med Gävle. Eller det är bra ibland men oftast tråkigt. Men när man är på krogen så är det alltid roligt att träffa folk man känner. Dock så skulle jag träffa S, N, och några jobbarkompisar till N, men dom var som spårlöst försvunna. Att säga vi ses på dansgolvet funkar aldrig. Det händer aldrig. Det går inte att planera! Kvällen avslutades med en taxiresa hem och några få timmars sömn innan jag var tvungen att kliva upp och åka till jobbet. Kom hem för ett tag sen och nu ska jag njuta. Vet inte vad jag ska göra men jag känner på mig att det kommer bli en bra dag.
Var ut igår! Så sjukt jäkla kul var det! Jag och N förpartade på mitt rum med drinkar innan vi tog 23-bussen ner på stan för att festa vidare. Ett kort besök på Old Saints för några shots och sen drog vi in på Slick för att se Promoe. Svennebanan med hela svenska folket. Det var fullproppat och asroligt. Massor med äldre människor men vi hoppade i takt med alla andra ock skrek halsen av oss precis som alla andra när Svennebanan äntligen spelades. Jag vet att det var sommarens plåga och att den är uttjatad som in i norden, men jag kan inte förneka att jag blir så sjukt taggad när jag hör den låten. Bästa fest låten och jag ändrar mig inte! Att jag sen inte har hört några andra låtar med honom spelar ingen roll, feststämningen var på topp! Träffade massor med roliga människor och guuuuud vad jag har saknat att gå ut. Det blir nog en rerun ikväll tror jag. Skit samma att jag jobbar imorron. Jag vill ut!!
Jag tackade nej till familj nummer 5. Dom hade vissa regler som jag tyckte var lite tråkiga. Och så kändes det inte riktigt 100. Jag fick en ny familj direkt. Skriver om den imorron. Då kommer också inlägget om Moa. Så värsta seriöst blir det väl inte, men nått ska jag knåpa ihop. Nu däremot är det dags att sova. Jag är ledig i två dagar och ska göra allt!
Jag tänkte tipsa om en blogg som jag har börjat läsa och som jag gillar lite grann. Fokiッ är en 17-årig tjej från Umeå som pluggar natur (som jag gjorde förr). Hon är ursrungligen från Thiland men bor nu med sin pojkvän. Foki är liten, söt och fjortis. Hon knäpper fina bilder på de underbara bakverk hon gör och jag kan inte tycka illa om henne. Det går bara inte! Jag gillar ytliga saker lite sådär. Alla borde ge henne en chans.
Jag hoppas att ni har lagt märke till min nya design. Moa fixade biffen igår. När hon var klar så var jag så lycklig att jag lovade henne ett helt inlägg till hennes ära. Det kommer jag lovar! Förvånandsvärt att hon stog ut med mig och alla mina krav. Och jag måste ha varit en svår kund. Jag visste nämligen inte alls vad jag ville ha. Så hon fick börja från noll och sen så kom jag och ändrade allt hela tiden. Men tillslut uppstod perfektion! Kolla och avundas mina vänner!
Min femte familj bor i Mount Sinai, NY och det är 1 timmes färd in till New York City. Familjen består av en mamma, en son på 15, en son på 12, en son på 9 och en dotter på 7. En stor familj. Då föräldrarna är skilda så är barnen hos pappan varannan helg. Jag skulle början 14.30 varje vardag och jobba till 19.30. Jobbar också lördag fm. Ingen tillgång till bil utan det är buss och tåg som gäller. Mamman hade skickat med både ansökan, brev och bilder. Ska kolla igenom det nu. Vi får se hur den här familjen är. Jag håller tummarna!
Som ni ser så är det lite ändringar på gång. Hela designen görs om. Jag är bra på sånt här ska ni veta! Nej uhh, jag är helt värdelös. Men Moa däremot, hon kan det här. Så nu när hon är sjuk så fixar hon min blogg istället. Praktiskt va!?
En timme försenat så ringde familjen äntligen upp mig. Vi började prata lite om brevet och jag sa det jag tyckte. Att brevet var väldigt täckande och att jag tyckte att allt verkade bra. Dom frågade lite om mitt körkort och så. Jag har ju haft körkort i lite mer än 2 månader men jag har ju kört sen jag var 16. Så jag har kört i 3 år. Jag fick prata med alla barnen och den minsta var verkligen supersöt. Men, när jag pratade med mammam så verkade hon mest bekymrad över att jag inte hade tagit hand om barn så mycket själv och att jag mer har tagit hand om äldre barn. Jag försäkrade henne dock om att det inte skulle bli några som helst problem för mig att ta hand om deras barn. Vi pratade lite till men samtalet avslutades genom att mamman sa rakt ut att jag nog inte var något för dom.
Jättetråkigt verkligen! Det kom några tårar när vi hade lagt på men jag tror ju faktiskt att allt händer utav en anledning så det kommer säkerligen en bättre familj. Jag kan inte ge upp efter ett misslyckat samtal. Nej nu är det dags för matchning igen och att vänta på det där mejlet är faktiskt spännande!
Jag tyckte faktiskt inte att familjen var sådär 100 från början. Och om de mot all förmodan skulle bli så att jag flyttar till dom, så kanske jag får mamman hängade över mig hela tiden. Inte heller så kul. Nej nu kör vi igen.
Det jag sörjer mest är att jag har mejlat med en annan au pair i samma område och jag såg verkligen fram emot att lära känna henne. Men Josefin, vi får hålla kontakten iallafall :)
Det är nu dags för lite duschning, sminkning, fixning och massa andra förberedelser. Jag tänker ge det bästa första intryck man någonsin kan ge. 2 timmar. nu kör vi!
Om 4 timmar ska jag prata med familjen på Skype. Jag är supernervös! Ska läsa igenom deras brev typ 20 gånger till tänkte jag, så jag vet vad jag ger mig in på. Sen så har jag förberett lite frågor. Många av de frågor man rekommenderas att fråga får jag redan svar på i brevet, så jag fick bara ihop 5 frågor. Ganska skönt så att jag inte hade en hel hög med frågor. Vill ju få igång ett samtal och inte en intervju. Aja, det kommer säkert bli bra. Pappan verkade jättetrevlig så jag borde nog inte oroa mig. Nej nu ska jag läsa brevet några gånger. Och anteckna lite. Det här är värsta grejjen för mig. Hahah!
När familjen i Weston tackade nej blev jag verkligen ledsen. Men som tur var fick jag en ny familj direkt. Den nya bor i South Salem, NY. Det tar cirka 40-50 minuter med tåg att ta sig in till Manhattan. Mamman är lärare och pappan ingenjör. Dom har tre barn i åldrarna 9, 6 och 4. När jag läste deras ansökan blev jag inte precis jätteuppspelt. Efter megafamiljen med 4 barn, en nanny, en au pair, en lärare och föräldrar så verkade den här nya familjen vara rena rama "Svenssons". Men jag kom på att jag ska alla familjer en chans. Vilket har visat sig vara ett riktigt bra beslut.
Jag fick ett mejl från pappan i torsdags där han hade bifogat deras personliga brev och undrade när vi kunde prata på skype. Efter första delan i brevet var jag fast. Där dom bor finns det tydligen massor med hästar. Skulle jag vara i himmlen? Svar ja! Jag ölskar hästar och red från det att jag var 7 till 17. Efter det fick jag för lite tid och jag blev tvungen att sluta. Men älskar dem, det gör jag fortfarande. Jag har dock inte skrivit det på min ansökan eftersom jag inte vill begränsas till familjer med hästar och så. Men, det här blir ju perfekt.
Jag skulle iallafall pratat med dem idag. Men den datorn som vi har Skype på ville inte samarbeta med syrran och mig. Så jag fick skynda mig ner och installera det på en annan dator. Vi fick kontakt och jag såg pappan i familjen och hörde honom, han såg mig men hörde mig inte. Fan! Vi försökte fixa det men det gick inte så bra. Det var min mic det var fel på. Dom blev också tvugna att åka iväg. Jag installerade Skype på en tredje dator och insåg att på den fanns det ingen cam. Sprang upp, hämtade en bärbar cam, kopplade in den och voilá, det funkade! Familjen var dock borta ganska länge, men vi mejlade lite nu ikväll och vi ska prata imorron klockan 17. Wish me luck!
Ja som sagt, jag var till London några dagar. Farfar fyllde 80 år så vi åkte iväg för att fira. Då varken jag, syrran eller farfar har varit där innan så blev det såklart massor med vanligt turistande. Min nya kamera var igång typ hela tiden. Ska lägga in lite bilder senare men känner inte riktigt för att göra det nu. Vi såg såklart nästan allt det där som man ska se. Förutom Tower Bridge och Notting Hill. Annars gjorde vi det sjukt bra tycker jag. Fick faktiskt till en hel shoppingdag också. Det vet kul! Jag och syrra gjorde Oxford Street och hittade massor med bra affärer. Kolla in Primark säger jag bara. Sjukt billigt, säkerligen dålig kvalitet men oj så mycket fina saker det fanns. Och vem bryr sig om kvalitet när man kan få en festoutfit för cirka 150 spänn. Inklusive skor, väska och smycken. Smink också om man ville det. Jag shoppade dock loss på massor av saker jag inte behöver. Precis som jag alltid gör när det är billigt. Jag har aldrig gått och stått så mycket som jag har gjort de här 4 dagarna. Allt började med att vi var på fel terminal på Arlanda och sen så har vi gått på. Gått hit och dit och kollat på saker, gått i Londons tunnelbanelabyrinter, gått från affär till affär och resturang till resturang. Har stått på tunnelbanorna överallt och massor. Man bara måste älska deras tunnelbanor. Dom är så små och söta. (Fast sjukt långa!!) Och man kan verkligen ta sig överallt. För att ta sig från en linje till en annan så går man i labyrinterna därnere i "the underground" och den som kom på det där systemet är värd en Oscar typ. Helt sjukt virrigt. Men allt verkar så otroligt självklart när man är där.
Fyra saker jag tänkte på är att;
Alla är jämt ute och springer. Men tyngder på ben, armar och ryggsäckar på ryggen. Alla springer verkligen! I motionssyfte såklart.
Alla läser pocketböcker på tunnelbanan. Något som jag tänker göra här hemma på bussen. Förstår ni vad mycket böcker jag kommer kunna läsa. Jag som är boktokig!
Allt är centralt. Iallafall så känns det så. Vi tog alltid bussen till Victoria Station men hade lika gärna kunnat gå. Vi gjorde det bara för att få vila fötterna lite. Visst, lägenheten ligger centralt, men det var känslan jag fick. Allt är ihoptryckt och mysigt.
Alla är så trevliga. Ursäktar sig och säger please och sir och miss hela tiden. Sånt gillar vi. Buu för dåliga attityder som många av oss svenskar har.
Om ni inte har förstått det än så blev jag kär i London. Dit tänker jag ta med mina tjejkompisar sen. Förmodligen tar det ett par år, men vad gör det. London finns kvar. Och tack för det. Skulle inte klara av att inte åka dit igen. Bli inte förvånade om jag någon dag bosätter mig där. Kanske bara för ett tag, men vem vet. Vad jag dock gör är att jag tänker tipsa er om London. Åk dit på en weekend, weekday eller närsomhelst. London sover aldrig!
London, London, London. Var det underbart eller var det underbart!? Måste tillbaka! Ska iväg och fixa lite saker nu, men bloggar lite ikväll om resan. Kanske lite bilder om jag förstår mig på kameran. Ciao!
Min tredje familj var verkligen något att hänga i julgranen. Jag fastnade direkt. De bodde i Weston, Ma, cirka en timme från Boston. Föräldrarna var båda läkare och de hade 4 barn. Ett tvillingpar med en tjej och en kille på 6 år, en dotter på 1 och en son på 13. 13-åringen var lätt förstånds-handikappad men detta skrämmer inte mig. Jag har visserligen ingen erfarenhet med barn med handikapp men om familjen skulle ge mig sitt förtroende så skulle jag klara av det.
4 barn kan tänkas mycket. Jag önskade max 3. Men, familjen hade även en nanny som tog hand om tvillingarna. Jag skulle då fokusera mest på de äldsta två barnen. Sen så hade även 13-åringen en hjälplärare med sig hemma efter skolan varje dag tills dess att mamman kom hem från jobbet. Det verkade vara sjukt mycket folk och jag gillade verkligen tanken på det.
Mina huvuduppgifter skulle vara att få iväg de äldsta barnen till skolan, skjutsa alla barn till sina aktiviteter efter skolan och så få dem i säng. Jag skulle vara ledig på dagarna eftersom alla barnen går i skolan. Familjen var väldigt aktiv och kanske hade man ryckts med i de och själv gjort både det ena och det andra. Jag lockades verkligen av den här familjen. Men efter några dagar så försvann de från mitt konto och det visade sig att de hade tackat nej till mig. De ville ha någon som hade haft körkort längre än vad jag har haft. Jag har haft det i två månader imorron. Verkligen skittråkigt! Aja, på't igen bara!
Det som plågar mig allra mest är att kliva upp tidigt. Sängen är liksom sådär sjukt mjuk och varm och ögonlocken jättetunga. Det bästa jag vet är att bara dissa klockan och vända mig om och somna om. Men nu jobbar jag tidigt på dagarna och måste kliva upp ännu tidigare. Så vad gör jag här egentligen? Jag borde sova för längesen. Jag behöver min sömn. Det är typ självplågeri att vara kvar här. Men åhh nu måste jag sova! Jag hatar datorer som håller mig vaken. Som den här. Försvinn!
Ett tag efter att jag hade tackat nej till familjen i NJ så blev jag matchad med en ny. Den här gången bodde familjen i Danville, CA. Alltså i Kalifornien! Det ställe dit jag helst av allt vill komma. Jag har tom skrivit på min ansökan att de ska fokusera på familjer i den staten. Familjen hade tre barn och verkade ganka bra faktiskt. Jag tackade han där uppe för den perfekta matchen men kunde inte göra annat än att vänta på att familjen skulle höra av sig. Men, 4 dagar senare fick jag ett mejl från CC om att jag hade blivit matchad med en helt ny familj. Jag ringde kontoret och frågade vad som hade hänt. Hade familjen tackat nej? Tydligen hade förmedlingens dataprogram plockat bort våra ansökningar ifrån varandra eftersom det inte hade hänt någonting. Efter 4 dagar? Vanligtvis brukar man ge familjen 5 dagar på sig att ringa men nej, inte den här gången. Så så var det med det. Lite oturligt men jag tror att allt händer av en anledning så förmodligen kommer jag att få en ännu mer perfekt familj. Jag får bara vänta. Och jag hade ju redan fått en tredje familj. Och den var verkligen inte fy skam!
Jag gillar verkligen Lily Allen. Hon har en speciell röst och hon är supersöt. Och hon blir bara bättre och bättre ju mer man lyssnar. Giller hennes texter faktiskt också. Hennes låt "Not Fair" sägs tydligen skrämma bort killar ifrån henne. Haha! Här är låten iallafall! Den är najjs!!
Mitt rum ser ut som ett bombnedslag. När hände detta? Jag har alltid varit den där tjejen som städat jämt. Alltså typ jämt. Just nu slänger jag kläder överallt och mitt skrivbord ser man inte ens pga alla papper och böcker. Borde göra något åt detta alltså. Jag har 1 timme på mig tills det är dags för tv. Jag får väl skynda mig då!
Efter det att jag skaffat körkort och lämnat in min ansökan, så fick jag ganska först en matchning. Det var en familj som bodde i Mahwah, NJ. Familjen hade två barn. Vi mejlade några gånger men det slutade med att båda tackade nej till varandra. Det var inget fel på familjen men det kändes inte riktigt 100 bara. Så då kände jag att det var bäst att tacka nej.
Vid den här tidpunkten så var jag faktiskt lite osäker på om jag verkligen ville åka iväg. Det var så mycket här hemma som lockade. Killar, kompisar och jobb. Jag och tjejerna pratade om att åka utomlands och jag fick det första jobbet. Jag var faktiskt riktigt nära på att hoppa av allihopa. Ringde och pratade med CC och allt. Men jag övervägde alltihopa tillsammans med tjejerna och vi kom fram till att jag borde åka. Jag skulle troligtvis ångra mig så sjukt mycket sen om jag inte åkte nu. Men, jag sköt på resan till efter nyår. Så hinner jag jobba lite och vara hemma också. Det innebär såklart att jag är ledig mer än ett år från studierna.
Men jag tackade iallafall nej till familjen och det dröjde ett par tre veckor innan jag fick nästa.
För att få komma iväg till USA som au pair behöver man gå igenom en sju helsike massa olika steg. Man ska fundera, skriva, kontakta, fundera lite till, ta bilder, formulera sig, skriva, skriva, skriva, se till att hålla sig frisk och massor massor med andra saker. Jag har kommit förbi hela den första delen som innebär mest skrivning. Alltså själva ansökningsskrivandet. Ta kontakt med referenser, räkna barntimmar, gå på möten och allt det där som man gör för att få iväg sina papper. Allt detta har jag gjort. Inklusive skaffa körkort, vilket är ett måste. Men jag tänkte iallafall skriva en liten följetång om hur man ska gå tillväga för att komma iväg till USA. Sen så ska jag ge er up dates på hur det går för mig också. Hittills är jag inne på min tredje matchning. Vad det är kommer jag såklart komma till i ett inlägg senare. Men jag ska, förhoppningsvis inom de närmaste dagarna, skriva ikapp om min egen resa så att ni kan få veta saker i rätt tid. nu däremot ska jag nog ta och sova. Sov 4 timmar inatt och sen har jag jobbat och shoppat. Jag är helt slut! Kommer säkerligen somna innan jag lägger huvudet på kudden. God natt!
Shit vad jag tjatar om böcker de senaste veckorna, men ja, jag gillar böcker. Och nu har jag läst ut ytterligare en. Den hette Jenny S och var skriven av Denise Rudberg. Har tidigare bara läst hennes krönikor för Vecko Revyn, vilket var sjukt längesen, men boken var riktigt bra faktiskt. Väldigt lättläst trots att den tog upp ett ganska viktigt ämne. Aja, läs den om ni vill.
Då jag ska jobba i helgen samt måndag och tisdag så blir det en lugn kväll. Satsar på att ligga i sängen runt 23.00. Annars blir det bara jobbigt imorron bitti. Har dock fortfarande inte hittat mitt passerkort som jag tappade bort förra helgen så snart måste jag väl bita i det sura äpplet och prata med chefen om det. Men ikväll så kan jag inte göra något iallafall. Mamma och pappa är borta och käkar surströmming så jag och sis ska laga mat och kolla film tror jag. Eller, jag börjar med maten nu medans hon sover och sen så tänker jag kolla på en film. Hon får väl kolla om hon vill. Men hon har säkert andra planer, ung och fräsch som hon är. En annan börjar ju bli lite sliten. Nejnejnej, nu får jag ge mig. 19 om mindre än en månad bara ju. Jag längtar! Men nu ska jag göra potatisgratäng och grekiska biffar.
Strax efter 13.00 kom S och I och hämtade mig. Vi åkte iväg och bytte bil inne i stan och strax innan 14.00 rullade vi på E4:an mot Stockholm. Även P var med. Vädret var varierande men vi hoppades innerligt att det inte skulle regna på platsen dit vi var påväg. Dubbelcheckade med J att hon hade rätt vägbeskrivning (hon skulle möta oss där) och peppade med musik. Väl framme i Stockholm hittade vi smidigt vägen mot Frihamnen och efter ett antal U-svängar så var vi mitt bland alla magasin. Vi hittade att utom magasin 7. Det magasin vi skulle ha. Vi frågade en estländare som dessvärre inte visste och en taxichafför som visste lika lite. Men tillslut hittade vi. Parkeringen var i stort sett tom så vi tog en plats och betalade P-avgiften. 80 kronor för ett helt dygn, deal. Promenaden mot magasinet gick med lätta steg. Vi hamnade nästan längst fram i kön och vi hinkade i oss Red Bull för att bli lite pigga. Bredvid kön höll Felix Herngren på med en liten inspelning som ingen kunde hålla sig för skratt åt. På andra sidan kön satt hela TV-teamet och käkade kinamat. Och så kom dom plötsligt ut. Dom som vi var där för att se. Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. Lite pirrig i magen man blev då. J dök upp och så även P:s kompis S. Köandet tog inte alltför lång tid och när vi kom in så fick vi ganska bra platser faktiskt. Lite på sidan med vi såg verkligen allt. Ja om ni inte har förstått vad detta handlar om än så är det såklart en tv-inspelning som vi är på. Vem kan slå Filip och Fredrik. Sveriges underbaraste människor, lika roliga i rutan som utanför. Jag vann 4 biljetter på facebook och bjöd med mig 3 av mina vänninor. Roligt nog så skulle P och hennes kompis också dit. Så vi samåkte och umgicks hela högen. Superroligt!
Inspelningen började och varade i 5 timmar. Ont i ryggen, rumpan, käkarna och händerna efter sjukt obekväma plaststolar, omtagningar med massvis med applåder och ton med skratt! Såklart hejjade jag på Filip och Fredrik och hur det slutade avslöjar jag inte. Det får ni se sen när de kommer på tv. Vid halvtid så var det korv, öl, glass och kaffe-paus och vi satt ute på kajen utanför och kollade på den uppslutning folk som var runt omkring oss. Utmanaren klev förbi och fick kramp i benet och vi log fulla av skadeglädje, hemska som vi är.
När allt var klart så stannade vi kvar för att ta lite bilder och småprata lite. Filip tyckte att vi skulle komma på inspelningen av Boston Tea Party och dom var båda lite fasinerade av att vi åkt ända från Gävle. De bad oss hälsa till EU-mannen som cyklar runt på Gävles gator och så kramades vi lite innan vi, bokstavligt talat, hoppade ut ur studion. Vi fick med oss en varsin Goodie bag innehållandes massor med kakor, marinader, hälsopiller, tvål, schampoo och tidningar.
Jag och I följde med J hem för lite temys med film och även shopping dagen efter. Jag somnade trött på soffan ungeför halv 2 med ett leende på läpparna. Jag hade ju faktiskt fått träffa Filip & Fredrik. Check!
Idag har jag varit riktigt vuxen utav mig. Klev upp i normal tid runt 10.00. Syrran smsade ju mig och istället för att vara en trotsig tonåring och somna om så klev jag upp. Sen satte jag mig här en snabbis för att kolla upp den där saken åt syrran. Stängde av datorn och tvättade lite, städade lite, duschade och gjorde mig klar. Ringde A och hämtade upp henne en timme senare med Toyan (våran bil alltså. Toyota). Dagens uppdrag gick ut på att bege sig upp till Gävle Återvinning och slänga en hel hög med massa saker. Städade på rummet och beslutade mig för att kasta lite saker. Vi gick iallafall runt där i jeans och, ja vanliga kläder och fick ganska mycket blickar från äldre människor som åker dit på lunchen och slänger saker typ. Men vi var duktiga och blev klar ganska snabbt. Så vi hoppade in i bilen och sprang upp på Flanör för att köpa en sallad att ta men hem. Kollade på en film när vi käkade och nu så sitter vi här vid en varsin dator. Nu ska jag dock hem till S med de andra tjejerna för att planera morgondagen. Kommer bli grymt! Vi ska se Filip och Fredrik. Mer om det senare. Nu sticker jag.
Vaknade för en timme sedan av att jag fick sms av syrran. Hon bad mig kolla upp en sak på en hemsida. Sagt och gjort, jag klev upp och startade datorn. När jag loggar in så ser jag att hon själv sitter vid datorn på sin skola. Varför skulle jag behöva släpa mig upp då för? Kanske en luring av henne bara för att få upp mig?! Jag är uppe iallafall. Och idag ska jag städa och tvätta. Och slänga saker. Yippie!!
Jag mötte upp C på stan för att äta lite, fika lite och shoppa lite. Vi har inte träffats sen studenten och det är på tok för lång tid. Vi brukade träffas i stort sett varje dag när vi var i skolan. Men det var som att det inte hade gått så speciellt många dagar sen vi träffades. Vi pratade på som förr och det var jätteskönt. Hade verkligen saknat henne! Men nuså. Det roligaste är att hon fortfarande planerar att komma och hälsa på mig i USA. Även planer på att joina mig den 13 månaden. Det skulle vara sjukt kul. Jag vill ju roadtripa från kus till kust, och att göra det med henne, ja då skulle jag inte få en tråkig stund. Jag håller tummarna!
Snart har ett år gått sen jag flyttade hemifrån för att börja plugga. Skolan flyter på och jag har fått koll på det mesta gällande det mesta känner jag. Sommarlovet hägrar och efter det kommer jag komma tillbaka till mitt fina Uppsala! Följ med på sommarlov!
