Tänkte slänga in en bild på mig och min nya pojkvän. Visst är han to die for!
Sunday
Tänkvärt
Artiklar
Långledigt
Vuxenpoäng
Komiken på Korsnäs
Grattis!
Förövrigt så är jag ledig idag och ska ner på stan och shoppa upp min allra första mellanfeta lön. Jag är i behov av nya kläder tycker jag!
Fame
Den gamla goda tiden
*Stockholmska för chips
**Stockholmska för dip
Dags för jobb
En vanlig dag i det Glada köket
Mamma kommer inklampandes i köket.
Jag: Har du skor på dig inomhus?
Mamma: Ja jag har problem med hälen.
Jag: Så då går du omkring med träskor?
Mamma: Ja! En läkare sa att det skulle hjälpa om jag hade klackar på skorna.
Det där med jobb
Jag tänkte förtydliga det här med mina jobb. Jag jobbar alltså både på Korsnäs som "städerska", där jag städar allt sånt som är äckligt. Plus att jag sköter kaffemaskiner. Det är den icke-äcklga delen. Men jag trivs jättebra. Jag jobbar på helger och så hoppar jag in på vardagarna när folk är sjuka eller lediga. Men som sagt, jag trivs och blir nog kvar ett tag. Max ett år har jag dock lovat mig själv! Om det inte blir USA då blir det ju kortare. Det ska dock tilläggas att jag är anställd av ett företag som heter ISS Facility Services
Men jag har ju ytterligare ett jobb. Jag jobbar på Max och gör alltså hamburgare. Jag steker, dressar och står i kassan. Jag pumpar dressing och skör grönsaker och jag sköter pommesen. Alltså lite allt möjligt. Jag började i fredags och är inte alls speciellt duktig men det kommer. Fick städa lite i serveringen och då kännde jag hur jag verkligen glänste! Men mer ska det bli. Jag ska bli bäst! Eller ja, jag ska väl bli bra iallafall. På Max känner jag att jag skulle kunna vara kvar längre. Men inte för länge. Jag vill inte fastna. Men just nu är jag nöjd. Pengarna börjar snart rulla in och ja, det är så det ska vara!
Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår
Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid
på gott humör och har alltid något positivt att säga.
När någon frågade honom hur han mådde svarade han:
'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'
Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.
Jag väljer de positiva sidorna i livet..
'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag..
'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.
Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.
Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.
Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
Jag funderade över vad Kalle hade sagt.
Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.
Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen..
Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.
'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'..
'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag
Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd.. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'.. Jag visste att jag måste göra något.
Vad gjorde du då?', frågade jag.
Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.
Hon frågade om jag var allergisk mot något.
Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.
Jag tog ett djupt andetag och ropade: "Tyngdkraften".
Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.
Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.
Inställningen är, trots allt, allt.
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34
Jag lever!
Nu var det verkligen år och dar sedan jag loggadein på den här sidan. Det senaste inlägget tilldelades min lilsis som fyllde 16. Vad har hänt sen dess? Jag har fyllt 19! Jag har haft lite middag och så här innan vi drog ut på krogen. Firade faktiskt in 19-års dagen på krogen. Och så blev man bjuden på drinkar och allt. Alltid lika trevligt! Annars så har bara jobbat en massa. Jag har nu inte bara jobb på Korsnäs utan jag jobbar också på Max och gör hamburgare. Så nu kommer det snart bli dygnet runt jobb för min del. Jag har just nu den andra lediga dagen av två för jag jobbar verkligen hela tiden. Festa får jag knappt tid med, och de få gånger jag gör det så är det alltid upp tidigt och jobba dagen efter. Inte för att jag kommer sent till jobbet. Inte alls!
Annsrs så har jag faktiskt inte gjort så mycket. Med Au pair resan går de väldigt segt. Blev matchad med ytterligare nån familj men det blev inget med den heller. Vet inte riktigt vad som är fel med min ansökan. Nått måste ju skrämma bort folk. Det kanske är för att jag inte har så mycket erfarenhet med småbarn och de flesta familjer har småbarn. Aja, om det inte skulle bli nått med resan så gör nog inte det så mycket heller. Så känns det nu iallafall. Skulle lika gärna kunna vara hemma, tjäna storkovan och sen åka utomlands med tjejkompisarna några gånger istället och shoppa järnet här hemma! Men ja, vi får se hur jag gör. Väntar nog tills dess att jag får en familj till att börja med.
Nu: Städing!