Sa jag föresten att det är jag som kör?

Imorgon, fredag, sticker jag med familjen till Stockholm. Och ja, vi ska åka dit bara sådär utan ha något speciellt att göra. På söndagen när vi ska åka hem kommer de så snällt släppa av mig på Arlanda där jag får sitta och vänta på mina älskade vänner. För det är då det gäller. Vi drar till Kina!!!
Men trots att jag är oändligt pepp och taggad till tusen så känns 100 kronors Converse och billiga Adidaströjor just nu väääldigt långt bort. För vem kan tänka på sånt när man måste redogöra för hur denaturering och koagulering samt för hur proteiner kan förändras? Inte jag iallafall. Det kommer bli en lång natt...

-Vill du ha tjejmiddag eller "fest"?
När jag var liten och det blev höst och jag fyllde år skulle jag alltid välja mellan att ha en middag med mina tjejkompisar och att ha en "fest". Med fest menas att man hyrde kvarnen eller vävaren och hade disco där man bjöd hela klassen, min kusin var DJ och man serverade korv med bröd i kiosken. Jag har alltid varit en ung kvinna med mycket svår beslutsångest. Jag kunde stå i en affär och välja om jag skulle köpa en röd eller en svart tröja hur länge som helst, så när det kom till det här beslutet så var det alltid lika hopplöst. Disco var ju bra eftersom man bjöd så pass många och då också fick många presenter. Middag däremot kändes vuxet och var roligt eftersom man ofta fick vara ensam hemma med alla sina tjejkompisar. Så vad skulle man välja, att få många presenter eller att vara vuxen? Ett beslut som alltid var lika svårt att fatta.
Trots att tjejmiddagen ofta lockade så fanns det änså en sak som var lite roligare än allt annat. Min mammas jobb. En hel stor lekhall med en massa kuddar som man kunde bygga med eller vad du nu ville göra. Men det var inte ofta man fick ha kalas där... Så ju äldre jag blev, desto mer vanligt blev det att brudarna fick komma hit på middag. Presenter i all ära, men jag hade blivit stor. Disco var inte längre modernt. Vävaren dog ut, min kusin blev stor och började på gymnasiet och killarna i klassen blev alltför dryga.

Nu däremot, när jag sitter här som nybliven 18-åring är frågan som plågade mig så många födelsedagar när jag var liten åter tillbaka. Middag eller fest? Kul med brudarna eller kul med alla? Så kom jag fram till en helt underbra idé. Varför välja när man kan få allt? Man fyller faktiskt bara 18 en gång i livet. SÅ först blir det vanligt kalas med släkt och barndomsvänner, sen middag med mina allra närmaste och sist men inte minst, fest. I år planerar jag och två kompisar att ha en fest tillsammans. Och, nu blir det heller inga inbjudningskort. Nej det nya grejjen är att ha ett "event på Facebook".

Så efter att ha haft släkten här förra helgen, brudarna här nu i helgen, är det nu hög tid att intensivplanera festen. Håll utkik på "FB", ett event är nära... Har någon sett min kalender? Jag måste planera!